Annons

Bortkommet barn på släktträffen hittar hem till sist

En flicka känner sig bortkommen på ett kalas. Hennes familjesituation är lite förvirrande. Men där människor samlas ges ofta utrymme för positiva överraskningar. Recensenten Peter Grönborg har läst en bok som slutar bra.
bokrecension • Publicerad 17 november 2018
Detta är en recension i Barometern Oskarshamns-Tidningen. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.

Vad som menas med en familj är inte givet. Mamma, pappa, barn? Inte nödvändigtvis, inte numera.

I bilderboken ”Fastrarna” skildrar Ebba Forslind en släktsammankomst. Berättare är en flicka. Hon befinner sig på kalas hos sin mammas killes mamma. I sitt sällskap har hon två halvsystrar.

Annons

Flickan känner motvilja inför besöket. Det mesta framstår som tråkigt och lite fult. En känsla av främlingskap färgar av sig på hennes beskrivning. Chokladtårtan är för stark, saften för svag; de leksaker som finns är trasiga eller gamla.

Färgerna som Ebba Forslind använder i sina illustrationer är inte alltid dystra. Gråa fält bidrar dock till att skapa en atmosfär av trist vardag. Så all feststämning verkar väldigt långt borta.

Endast en sak väcker flickans intresse. Det är en av sagorna om Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin. Elsa Beskow har sannolikt varit en inspirationskälla för Ebba Forslind när hon skapat ”Fastrarna”.

För plötsligt uppenbarar sig tre vänliga kvinnor i en dörröppning. De är systrar till flickans mammas kille. Nu frågar de om de får bli fastrar till henne. Stämningen i boken höjs, en helt annan anda etablerar sig.

Genom litteraturhistoriska referenser ges perspektiv på vad en familj kan vara. Ett kärleksfullt bemötande förvandlar snabbt utanförskap till gemenskap.

Peter GrönborgSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons