Annons

Gina Dirawis debutroman är intensiv och actionspäckad

”Paradiset ligger under mammas fötter” är en frejdig, rörig debut om vänskap, identitet och kamp. Rebecka Åhlund låter sig svepas med av blotta energin och berättarglädjen.
Roman • Publicerad 22 april 2020
Detta är en recension i Barometern Oskarshamns-Tidningen. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Gina Dirawi, artist, komiker, skådespelare och nu också romandebutant, är aktuell med boken "Paradiset ligger under mammas fötter".
Gina Dirawi, artist, komiker, skådespelare och nu också romandebutant, är aktuell med boken "Paradiset ligger under mammas fötter".Foto: Staffan Löwstedt/SvD/TT

Paradiset ligger under mammas fötter

Roman – debut 2020

Författare: Gina Dirawi

Förlag: Norstedts

Mona är huvudperson i ”Paradiset ligger under mammas fötter”, redan från början önskar jag att Gina Dirawis debutroman skulle skrivits med henne som officiellt ”jag”. Den pockande, ivriga och tydliga rösten som göms i formen är så uppenbart Mona och ingen annan. Mona, som älskar Allah, som målar stötande graffiti på både skolan och moskén, som är utled på samhälleliga orättvisor och förtryck och som aldrig backar från ett tillfälle att peka ut dem och göra sin röst hörd.

Mila är hennes bästa vän, med ungefär samma energiska tilltal men annorlunda ambitioner i form av ”den duktiga flickan”. Där Mona gör fingret åt allt hon uppfattar som påtvingade normer och auktoriteter, är Mila den fogliga. Hon bär hijab, lider av prestationsångest, ätstörningar och jämförelsesjukan. Förväntningen på henne är att få högsta betyga i allt och utbilda sig till läkare – och bli gift.

Annons

Splittringen mellan dem är oundviklig. Men ”Paradiset ligger under mammas fötter” täcker in oändligt mycket mer än konflikten mellan två unga kvinnor i en norrländsk småstad. Den berättar om coping-strategier, att långsamt börja finna sig själv som människa, förvirring. Om vänskap och familjelögner, om rädsla och hopp. Om att vara ung muslim i Sverige, om fördomar mindre tydliga än SD-dekaler på en Volvo, om att inte ha en aning om vad man vill men klart och nästan övertydligt veta vad man INTE vill. Hot om våld, spirande puppy love och politik ingår också förstås. Det är kort och gott lite ofokuserat.

Det finns inga bilder i ”Paradiset ligger under mammas fötter” men emellanåt är den så intensiv och actionspäckad att det känns som att läsa en serieroman – jag väntar förgäves på ljudbilder av typen ”POW!” och ”SWOSH!”. Lite för mycket krut vilar i dialogen – ofta uttrycker sig personer som om de i själva verket läser innantill ur en indignerad krönika om ojämlikhet. Ganska ofta känner jag hur någon skriver på min näsa. Jag tror inte att Dirawi helt litar på sin läsare.

Det blir aldrig enahanda, och intressanta karaktärer råder det ingen brist på även om jag här och var önskar att gestaltningen av dem varit mindre grovhuggen. Berättarglädjen är dock omöjlig att motstå. Det är också mäktigt med alla äckliga, ingående beskrivningar av mänskliga kroppsfunktioner och smuts – vi ska vara glada att doftboken inte är uppfunnen än.

Rebecka ÅhlundSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons