Klämkäckt och flåshurtigt som ett gympapass på Friskis&Svettis
Nio främlingar
Roman
Författare: Liane Moriarty
Översättning: Anna Strandberg
Förlag: Albert Bonniers
Det är svårt att upprepa en megasuccé. Liane Moriarty har kämpat lite i motvind efter genombrottet med ”Öppnas i händelse av min död” och den enorma framgången med romanen ”Stora små lögner”, som blev serie på HBO. Men det gäller att skriva medan järnet är varmt, verkar både förlag och författare tycka. Och Liane Moriarty tackar hela sex (6!) redaktörer för hjälpen med den nya romanen ”Nio främlingar”.
I ”Nio främlingar” kommer nio personer till hälsohemmet Tranquillum House för att de vill förändra något i sina liv. Här möts de av den fascinerande föreståndaren Masha och hennes assistenter. Men deras trivsamma spa-upplevelse förvandlas ganska snart till något helt annat. Detta är också Liane Moriartys bästa egenskap som författare: att hitta på underhållande historier som tar både en och flera synnerligen oväntade vändningar.
”Moriarty vilar sällan i sina bästa ögonblick, utan skuttar snabbt vidare till nästa.”
Liane Moriarty brukar ha fingertoppskänsla för den där effektiva blandningen av svärta och humor. Men jag vet inte. Det är något med tonen i ”Nio främlingar” som jag har svårt för: Den är klämkäck och flåshurtig som ett gympapass på Friskis&Svettis. Moriarty vilar sällan i sina bästa ögonblick, utan skuttar snabbt vidare till nästa. Jag förstår att hon vill sätta fingret på olika samhällsfenomen, som girighet eller jakten på lycka, men efter ett tag känner jag snarare: ja, nu har du bockat av precis allt, det var duktigt.
Riktigt fint är porträttet av familjen i sorg. Det känns ordentligt. Men annars blir jag förvånansvärt oberörd av ”Nio främlingar”.