Augustpriset till Emma Adbåge: ”Så jävla roligt”

Emma Adbåge har varit nominerad till priset tre gånger tidigare, senast förra året för boken Dumma teckning!. Men det blev Gropen, boken om ett gammalt grustag som barnen älskar att leka i, men som de vuxna hatar, som gjorde henne till Augustpristagare.

– Som barnboksförfattare är man så van vid att väga varje ord på guldvåg. Nu tänker jag välja ett ord där jag ber känsliga lyssnare hålla för öronen, men det är så JÄVLA roligt! sade Emma Adbåge när hon klev upp på scenen.

Efteråt försökte hon formulera varför priset betyder så mycket för henne.

– Jag tror det är för att just den här boken ligger mig så himla nära. Jag hade en grop på min egen skolgård när jag var liten, på så sätt ligger den mig nära rent fysiskt. Men sedan brinner jag också så mycket för att man ska få utforska sig själv i områden som kanske inte har så många regler och lagar, svarar hon.

Emma Adbåge har också varit nominerad 2015 för boken Nu är det för sent och 214 för illustrationerna i boken Tilly som trodde att… med text av Eva Staaf.

Årets Augustpris i den skönlitterära kategorin gick till Linnea Axelsson samiska släktepos Ædnan. Hon blev den andra pristagaren någonsin som belönats för en diktsamling.

Ædnan betyder marken eller jorden på gammal nordsamiska och som läsare är det lätt att tro att Linnea Axelsson diktat om det som hon alltid har velat berätta. Men om hon hade för avsikt att skriva "den stora uppgörelsen" var det i så fall aldrig på ett medvetet plan, berättade hon för TT i samband med att boken kom i våras.

– Jag ska tacka alla samer som har berättat om sina liv och vad de har varit med om, sade Linnea Axelsson nu när hon tog emot priset.

En samisk bakgrund är liktydigt med ärvda trauman, konstaterade hon när TT intervjuade henne, och bokens berättelse rymmer sådant som tvångsförflyttningar på 1920-talet, rasbiologiska mätningar, nomadskolan och tvistemålet mellan Girjas sameby och staten. Samtidigt är det människorna och deras upplevelser som står i centrum.

Linnea Axelssons mamma är same. Själv är hon disputerad konstvetare och har valt att skriva intuitivt och skönlitterärt i stället för akademiskt. Sina första år bodde hon i Porjus. Bland kusinerna finns flera renskötare, det samiska fanns hela tiden närvarande under uppväxten och som så många andra samiska skolbarn minns hon frustrationen över att samerna inte fanns med i historieböckerna.

Magnus Västerbro fick årets August i fackboksklassen för en kusligt vältajmad bok. Svälten: Hungeråren som formade Sverige gavs ut i augusti, i ett brunt och söndertorkat Sverige, och handlar om den ödesdigra torka som drabbade Sverige exakt 150 år tidigare.

– Boken har fått ett fantastiskt mottagande och några gånger har jag funderat på vad det beror på. Det är förstås roligt för mig, men det gör mig också lite bekymrad. Det tyder på att människor i dag är oroliga över samhällsutvecklingen, över klyftor som växer i samhället, över en känsla av att 1800-talets orättvisor är tillbaka, sade Magnus Västerbro i sitt tacktal.

Historiska katastrofer är hans favorittema och hans två tidigare böcker handlar om pesten på 1700-talet. I Svälten skildrar han de två nödåren 1867 och 1868 då svenskar svalt ihjäl först på grund av en osedvanligt kall och långdragen vinter, framför allt i Norrland. Ett år senare var det framför allt södra Sverige som drabbades av torka och missväxt.

I år delade Svenska förläggareföreningen för första gången ut ett specialinstiftat hederspris till en nu levande person som har skapat verk av bestående värde. Det gick till Ilon Wikland, kanske mest känd för sina illustrationer till Astrid Lindgrens böcker.

Priset togs emot av Ilon Wiklands fyra döttrar och en dotterdotter. Den 88-åriga pristagaren själv har olyckligtvis råkat ut för en fallolycka och vårdas just nu på sjukhus, men uppges vara vid god hälsa.

Lilla Augustpriset delades ut till Vem beskyddar gudarna? av Linn Spjuth från Nora. Hon tävlade inte bara med ett utan två bidrag och fick ta emot priset ur författaren David Lagercrantz hand.