”Djuren behöver en egen röst i jaktdebatten”
Till Svenska jägareförbundet och naturvårdsverket säger jag: Vet sjufalt hut! De vilda djuren är ingen ”artlista” eller ”resurs”. De är levande varelser, värda respekt. Sign. M ger en replik på min debattartikel som är en Disneyversion av verkligheten: en fest där jägare och jagad trivs fint ihop. Välriktade kulor. Djuren slipper dö av ålderdomssvaghet och slitna tänder. Intet om skadeskjutningar, till exempel den vidriga sjöfågeljakten då fåglarna tvingas genom en spärreld längs våra kuster. En förfärande andel har hagel i kroppen.
Inte heller Lars Nygren ser problem i sin replik. Tacksamhet anbefalls för att jägarna jagar vildsvin. Jag vill påminna om att det var jägarna som, mot all rimlig logik, ansvarslöst införde dem. Nyligen sköts för övrigt vid sådan jakt en ko (!) i Kalmartrakten och strax därefter träffades en jägare (!) i ryggen av en kula.
Nygren anmärker frökenaktigt på mitt språk. Men avskjutna benpipor kräver ett ordval. Poesi ett annat. Den ”enkla fråga” Nygren vill ha besvarad är inte enkel. Men han får gärna höra av sig. Nu till det mina motståndare undviker. Den som har starka nerver kan på nätet se rådjur med pilar genom mule och kropp. Med förvåning blickar dessa djur mot odjuren, som avlossat dem. I vår tid! Denna jaktliga avart arbetar jägareförbundet och naturvårdsverket på att legalisera!
En gång begränsade förbundet hejdlöst skjutande. Nu dribblar man för att få så många tillfällen som möjligt. En kapitulation inför den aggressiva reptilhjärnan. Begrunda detta: en organisation, som vill utöka dödandet! Precis som signaturen M säger man: det är naturligt. Blodsoffer och offrade slavinnor var också naturligt. Tiden står stilla i jägarnas reptilhjärnevärld!
Jakt från helikopter; snaror och fällor tillåts. Poäng sätts på olika djur. Sedan tävlas det om vem som får flest. Inte ens i gryten får djuren ro. Mycket milt uttryckt: en satans lymmelaktig lekstuga, som vittnar om bestialitet hos människan, strax under ytan! De vilda djuren saknar inflytelserika vänner. Ändå har jag svårt att kritisera allmogejakten där bonden skjuter en älg eller hare. Den perversa nöjesjakten är något annat. Troféjakt på lodjur och björn ingår i lekstugan!
Naturvårdsverket vill ha jakt på sångsvan, trana, hermelin, ekorre. Jägare kallar sig naturvänner, men skjuter sina vänner. Naturintresse? Undertecknad ser dem i skog och mark bara vid jakttider. Riktiga naturvänner lider av hur djuren behandlas. En överrepresentation av jägare i riksdagen gör att vår demokrati inte är representativ i fråga om jakten. Finns det en gemensam gen för jakt (våld) och makt? Djuren saknar röst. Det behövs, precis som i Norge, en tillsynsmyndighet, som står på djurens sida. Finansierad av jägarkåren.
Anders Johansson
författare, Kalmar
