Annons

Inte samma invandring som förr

Invandringspolitik
”Det svenska inrikespolitiska läget har successivt blivit allt grumligare, samtidigt som flera länder med olika grenar av islam har genomlidit förödande oroligheter.”
Publicerad 3 september 2019
Detta är en opinionstext i Barometern Oskarshamns-Tidningen. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Sveriges nuvarande invandringspolitik oroar dagens debattör. ”Nutida invandring kan dock svårligen ge samma positiva effekter som i gamla tider.”
Sveriges nuvarande invandringspolitik oroar dagens debattör. ”Nutida invandring kan dock svårligen ge samma positiva effekter som i gamla tider.”Foto: Marcus Ericsson/TT

Åsikterna om invandringens påverkan på vårt samhälle är starkt polariserade. Antingen beskrivs effekterna som ett hot eller som framtidsfrågornas universella lösning.

De som vill framhålla invandringens positiva inverkan på välfärden, de plockar gärna exempel från gångna tider. Det är obestridligt att under århundraden har det kommit driftiga människor från andra länder och deras uppskattade bidrag till vårt lands framgång är av stor historisk betydelse.

Annons

Det finns dock stora olikheter mellan dåtidens och nutidens invandring. En gång i tiden har de flesta kommit hit med kunskap som var efterfrågad och med vilja att stå på egna ben. Nästan alla var Européer med snarlik kultur och världsuppfattning. Integration som ord var inte uppfunnen än, det gällde snabb och ömsesidig acceptans. Något statligt organiserat stöd för nykomlingar har länge inte setts som en politisk fråga, snarare som ingen fråga alls.

Under de senaste årtiondena har emellertid hänt en del besvärande förändringar. Det svenska inrikespolitiska läget har successivt blivit allt grumligare, samtidigt som flera länder med olika grenar av islam har genomlidit förödande oroligheter. Det sistnämnda har utlöst och fortfarande hotar med kraftiga migrationsvågor, som Sveriges ledande politiker inte kan hantera på ett betryggande sätt.

Tamás Lakatos, debattör.
Tamás Lakatos, debattör.Foto: Arkivbild
”En gång i tiden har de flesta kommit hit med kunskap som var efterfrågad och med vilja att stå på egna ben.”
”Tamás Lakatos, debattör”

I denna situation är det helt obefogat att hänvisa till positiva historiska erfarenheter. Det var före det okontrollerade insläppet av folk med helt avvikande kultur och samhällsbild och med en stor andel som även saknar grundläggande utbildning. Det var innan integrationen hade blivit mottagarens angelägenhet och innan tusentals illegala migranter spårlöst gick under jorden.

Det var innan katastrofkommunernas Filipstadssyndrom, innan bilbränningar, innan bränder i Berga centrum, innan hedersmorden, innan barnäktenskaps- och mångifteproblemen, innan dödsskjutningar på öppen gata och innan sprängningsdåden hade blivit vardagsnyhet. Listan kan fortsättas länge.

Det är besvärande att hävda invandringens positiva följder, när de som vi erbjudit ett nytt och tryggt hem börjar bygga enorma religiösa komplex finansierade av diktaturer, vilka också skickar hit andliga ledare som hetsar mot oss, de godvilliga mottagarna.

Det är ett verkligt dilemma att Sveriges befolkning blir äldre. Men de som anser att en 80 procentig invandringsöverskott är att föredra mot ökande födelseöverskott för att vända landets fallande befolkningskurva, har förmodligen inte insett konsekvenserna. En stimulerande familjepolitik för landets befintliga invånare, hade nog varit en både mer lovande och ekonomiskt fördelaktigare strategi. Det skymtar också en viss latent rasism bakom tanken, att folk som vi tar emot förväntas att sköta våra barn, våra sjuka och gamla, dessutom ofta utan relevant utbildning eller krav på gedigen språkkunskap.

Visst uppstår än i dag enskilda framgångssagor. Nutida invandring kan dock svårligen ge samma ­positiva effekter som i gamla tider. Många av invandrarna är varken flyktingar eller har någon annan laglig grund till att ­befinna sig i ­landet. Ett stor antal av de som får stanna har ändå inte några ­lovande framtidsutsikter och fastnar i ­bidragsträsket.

Än i dag görs försök att försköna resultatet av de senaste årens lättsinniga invandringspolitik, som har bromsat in vår välfärd och bidragit till en accelererande segregation. Någon gång måste man inse, erkänna och börja reparera misstagen, i stället för att reflexmässigt dela ut främlingsfientligstämplen. Det är en avledningsmanöver, då besvikelsen i första hand riktas mot de politiska felbedömningar som de styrande partierna har begått och fortfarande är oförmögna att ställa till rätta. Den försvagade framtidstron är en stark utlösande faktor till missnöjet hos befolkningsgrupper som känner sig svikna.

Tamás Lakatos, debattör

Annons
Annons
Annons
Annons