”Kalmar lär våra ungdomar att pojkar är mer värda än flickor”
Majoriteten i Kalmar redovisade i lördagens tidning, den 30 november, en hög ambition i skolpolitiken. Det är bra, det tror jag alla politiker, tjänstemän och personer som jobbar med utbildning har. Däremot kan inte alla vara med och bestämma om hur resurserna fördelas, det gör majoriteten. Därför väcker deras politik en del frågor.
Majoriteten säger att det är mer resurser som gör att en skola når en ökad måluppfyllelse. Men om majoriteten skapar ett fördelningssystem som tar från de skolor som redan gör det, innebär då inte det, att måluppfyllelsen blir lägre för dem. Då har man skapat ett system som höjer vissa skolor på bekostnad av andra som således sjunker i måluppfyllelse. Är det målet med majoritetens politik? Enligt majoritetens argument omfördelar man således utanförskapet från en skola till en annan. På totalen blir det alltså inte bättre värden för skolor i Kalmar kommun.
En faktor man lyfter är pojkars lägre betyg och vill därför att de ska ha mer pengar till sin utbildning än flickor, cirka 1 500 kr per pojke och läsår. Det vill säga flickor får mindre pengar till sin utbildning. På skolor i Kalmar kommun är det en jämställd fördelning och alltså lika många pojkar som flickor. Skolan får lika mycket pengar även om man inte har kön som fördelning av resurser. För skolans ekonomi gör det ingen skillnad. Därmed lär sig våra ungdomar att pojkar är mer värda än flickor, är det detta som majoriteten vill uppnå med sin politik? För övrigt så har många av landets kommuner tagit bort det argumentet i sin fördelningspolitik.
På vilken plats bland landets kommuner i hur mycket resurser per elev man lägger på utbildning ligger Kalmar?
Kalmar kommun lägger 20 procent av budget på strukturbeloppet. Är det någon kommun som fördelar lika mycket?
”Vi vill göra mer” säger man. Menar man med det att ta från de skolor som har uppnått målet för att ge till dem som ännu inte gjort det. Då kommer ju dessa skolar inte längre kunna uppnå målet och man står kvar på ruta ett. Ni gör alltså inte mer.
Vad jag förstår behövs det resurser till dem som ännu inte nått dit, men då är det mer resurser till utbildningen som behövs. Inte att vissa får det sämre, eller är det så ni menar i majoriteten?
Tomas Eriksson, VD CIS Kalmar AB.
