”Kulturen i Sverige behöver ekonomiskt stöd”
Michael Erlandsson och Janita Kirchberg (SD) tycker jag att stör den kristna julfriden när jag varnar för att den växande nationalismen hotar demokratin och det fria och obundna kulturlivet. Jag struntar i om de blev irriterade eller inte av min artikel. När ändå kristendomen nämns kan man påminna sig om att Jesus själv var flykting och att det i Moseboken bland annat står så här: ”Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv”. Enligt mig rimmar SDs politik mycket illa med en kristen människosyn.
Nåväl. Erlandsson och Kirchberg påstår att vi socialdemokrater styr innehållet i public service (SVT/SR/UR). Inget kunde vara mer felaktigt. Public service är i sin konstruktion oberoende och självständig. Verksamheten präglas av en stark journalistisk integritet som inget parti har inflytande över. Samma förhållande ska enligt oss gälla den konstnärliga friheten. Kulturen ska alltid vara oberoende och fri, även om det finns ett offentligt ekonomiskt stöd och uppdrag.
Erlandsson och Kirchberg skriver att SD verkar för ett ”oberoende kulturliv”. Det är verkligen att tänja på begreppen. Ett kulturliv som är utlämnat att helt fungera marknadsmässigt blir i praktiken inte fritt. Om SDs förslag att slopa stödet till länsteatern genomfördes så skulle verksamheten tvingas att stänga. Det skulle därmed inte bli några fler föreställningar. Det går nämligen inte att producera kvalitativ barn- och ungdomsteater med konstnärliga ambitioner, som är Byteaterns grunduppdrag, utan stöd från regionen och kommunen.
För övrigt kommer jag aldrig att sluta påminna människor om att Sverigedemokraterna grundades av veteraner inom svensk nazism och fascism. Och att SDs ideologiska rötter fortfarande finns djupt rotade i de bruna förvillelser som drog världen i fördärvet under andra världskriget.
Jonas Hellberg (S), kulturpolitiker
