”Låt oss be och låt oss hjälpas åt”
Människor permitteras och varslas. Småföretag och livsverk går i konkurs. Många förlorar människor de älskar. Ingen har facit. Ingen vet när det är över.
I onsdags kom Folkhälsomyndigheten med uppdaterade föreskrifter och allmänna råd om allas ansvar att förhindra smitta av Covid-19. Med tydliga formuleringar understryker myndigheten att det är allvar nu. Vi har alla ett ansvar att bära.
Svenska kyrkan är med och tar ansvar. Sedan smittan började spridas har jag uppmanat stiftets församlingar att ställa om snarare än att ställa in. Omställningen görs på många sätt. Kyrkan är med och bryter ensamheten genom tusentals telefonsamtal. Vi bistår med inköp av mat- och apoteksvaror till personer i riskgrupper. För att möta ett högre tryck har vi förstärkt möjligheterna till kontakt med jourhavande präst.
Omställningen innebär att också gudstjänstlivet förändras, på sätt som ingen kunde ana för bara en månad sedan. Jag har idag skrivit till stiftets kyrkoherdar att de har befogenhet att göra de anpassningar av gudstjänstlivet som de anser är nödvändiga. I rådande läge finner jag det svårt att motivera offentliga gudstjänster, även om det är färre än 50 som samlas.
Det betyder inte att gudstjänsten är inställd, den fortsätter att firas men utan församling fysiskt närvarande. Gudstjänster och andakter kan streamas på Internet. Predikningar och förböner kan delas med människor. Församlingarna kan erbjuda telefonsamtal med bön och välsignelse. Ordningar för enskild andakt i hemmet kan spridas. Gudstjänst kan firas genom tv eller radio. Nattvard kan firas enskilt tillsammans med präst. Vi ställer inte in. Vi ställer om.
Jag har uppmanat kyrkoherdarna att hålla kyrkorna öppna och tillgängliga. Kyrkans klockor ska ringa som påminnelse om kyrkans närvaro och bönens kraft. Stanna gärna upp när du hör kyrkklockorna. Låt dem bidra till den känsla av enhet som vi behöver nu. Tänk på sjuka, sjukvårdspersonal och beslutsfattare. Klangen från kyrkans klockor blir ett sätt för oss att, var för sig men ändå tillsammans, förenas i bön.
I och med Folkhälsomyndighetens skarpare föreskrifter och råd kommer fler människor att behöva stöd. Många som sett fram emot att möta familj och vänner under påskhelgen är nu förhindrade att ses. Att vi allt mer isoleras är en grogrund för ökad psykisk ohälsa, ensamhet och våld i nära relationer. Vi behöver bidra på det sätt vi kan för att möta våra medmänniskor. Ring ett telefonsamtal extra. Håll kontakten med nära och kära. Som kyrka är vi med och hjälper till att möta dessa behov. Vi ställer inte in. Vi ställer om.
Vi lever i Coronautbrottets tid. Den kommer inte att vara för evigt. Personal i vården gör heroiska insatser. Myndigheter och beslutsfattare gör allt för att fatta rätt beslut i rätt tid. Frivilligorganisationer rapporterar att många vill hjälpa till. Mitt i vårkylan kan molnen spricka upp och solens strålar titta fram. Det kommer en tid då fröet som haft sin vila i den frusna jorden väcks till liv. Det finns hopp i en värld som just nu känns hopplös.
För mig som kristen är det självklart att omvandla allt i livet till bön. Be gärna med mig. Be med de ord som kommer inifrån. Att be är inget särskilt för religiösa, att be är mänskligt. Låt oss be och låt oss hjälpas åt, med alla till buds stående medel, så att smittan inte sprids.
Fredrik Modéus, biskop i Växjö stift
