”Välkomna ut i era skyddade skogar - vi har väntat på er”
Jag tror min olust grundade sig i en känsla av orättvisa och av att som skogsägare idiotförklaras. Att uttrycka att en grupp skulle sitta och vänta på ett visst väder är befängt. Alla skogsägare jag mött har fört en hård kamp mot granbarkborrarna.
Många är vi som gått mil efter mil och letat efter angrepp, många är vi som jagat entreprenörer för att få ut angripen skog. Många är vi som sett fin granskog dö. Många är vi som fällt en tår över rådande situation.
Jag satte mitt kaffe i strupen på grund av ovan, men mest på grund av att Skogsstyrelsen inte är sanningsenliga. Min skog är omgiven av ett stort biotopskydd. Där har skett noll aktivitet från Skogsstyrelsen sedan anskaffandet 2018.
Vid årsskiftet 19/20 tröttnade jag. Jag har jobbat hårt för att ta mitt ansvar och skydda skogen. I biotopskyddet hände inget. Jag gjorde en skrivelse och krävde en åtgärdsplan. Det genererade i ett möte med kompetenta tjänstepersoner från Skogsstyrelsen. Vi enades om att stor mängd granskog dött av angrepp. Skog det tar otroligt många år att ersätta.
Det är först nu det kommit direktiv för Skogsstyrelsen vad gäller tillsyn av granbarkborreskador i skyddad skog. Debattartikeln från Skogsstyrelsen jag replikerar på kom i efterdyningarna av detta. Man vill visa att man tar sitt ansvar. Perfekt och välkommet! Vi har längtat efter er.
Men gör det med respekt mot oss. Vi som kämpar, sliter och ser våra skogar minska i värde på grund av angrepp. Vi som under flera år fört kampen mot granbarkborren, som gjort åtgärd efter åtgärd för att rädda våra skogar.
Runt om i våra skogar ser vi död granskog i skyddade skogar där Skogsstyrelsen står som ansvariga. Vad beror det på? Jag vägrar tro att man suttit och väntat på ett visst väder.
Malin Gruvhagen