”Våra hav riskerar kollaps om inte fisket ställs om”
Vi har idag två helt olika fisken i Sverige. Industrifisket med enorma trålare som kan gå långt ut till havs och stanna där tills deras tankar är fulla av fisk och lossar det i stora hamnar där fångsten sedan blir fiskmjöl. De har stora fiskekvoter och lönsamheten är mycket god så att några få tjänar stora pengar. Den andra typen av fiske är det kustnära och småskaliga fisket med flera relativt små fiskebåtar där fisken går till konsumtion. Där är lönsamheten inte lika god och de flesta är mycket illa ute. Det är en utveckling som måste vändas om vi vill ha friska hav och fisk på tallriken i framtiden.
Sveriges system för fördelning av kvoter av det som heter de pelagiska arterna, framför allt sill och skarpsill, baseras på individuella kvoter som ges till respektive båt. Kvoterna kan säljas eller bytas med andra båtar. Systemet gör att kvoterna och fisket koncentreras till färre båtar. De fåtal båtar som tillskansat sig stora kvoter tjänar enorma pengar på en allmän resurs de fått till skänks av samhället i och med det kvotsystem vi har idag.
”Vi behöver inrätta fler helt skyddade områden där livet i havet kan få en möjlighet att återuppbygga sig.”Elisabeth Falkhaven (MP), riksdagsledamot
Det övergripande syftet när man införde systemet var att få ner antalet båtar och göra fisket ”ekonomiskt hållbart”. Ekonomisk framgång har också uppnåtts och etablerat en berättelse om att systemet är lyckat. Men är det lyckat med ett system som premierar ekonomiska vinster för ett fåtal fiskare? Tänk om syftet istället hade varit att fiska ekologiskt hållbart. Att säkerställa framtida liv och friska hav är vad vi i Miljöpartiet skulle kalla för lyckat.
De ekologiska konsekvenserna av dagens industrifiske vet vi idag alldeles för lite om. Jättetrålarna har inga krav på sig att ta ekologiskt ansvar för havsmiljön som helhet. De fiskar upp en resurs som egentligen tillhör oss alla och är oerhört viktig för mycket av livet i havet. Torskfiskestoppet i Östersjön kom till förra året eftersom torskbeståndet i princip kollapsat. Orsakerna till kollapsen är flera men vi vet att en orsak är att torsken svälter vilket forskarna pekat på i över fem år. Fisket efter torskens föda är alltså för stort. Det handlar om bland annat stimfisk, sill och skarpsill. Just de arter det pelagiska fisket tar stora mängder av.
Samtidigt kämpar det småskaliga och kustnära fisket med en ekonomiskt tuff situation i många delar av Sverige. Dessa mindre båtar är beroende av en annan sorts fiske. De är helt beroende av att fisken finns att fånga närmare land och den fisken blir det allt svårare att hitta. De kan inte vara ute flera dagar i sträck och vara så långt från kusten och de behöver ha tillgång till en beredningsindustri i deras hamn eller i närheten så att de kan lossa sin fångst i färskt tillstånd och sälja fisken över disk eller frysa in och sälja till konsumtion. Samtidigt bedriver de ofta ett fiske som inte alls belastar miljön i havet på samma sätt.
De här strukturerna där ett fåtal blir förmögna på att tömma haven på fisk och där de småskaliga aktörerna kämpar för sin överlevnad leder utöver ett obalanserat företagsklimat också till ekologisk kollaps. Därför behöver vi styra fisket så att det blir mer skonsamt för fiskbestånden och havsbotten med så få bifångster som möjligt. Vi behöver inrätta fler helt skyddade områden där livet i havet kan få en möjlighet att återuppbygga sig. Vi behöver styra om till ett fiske efter konsumtionsfisk, minska kvoterna väsentligt till industrifisket och inte tillåta de enorma trålarna att gå för nära land och dra upp allt i sin väg.
Det är dags för en ekosystembaserad förvaltning av fisket. Just nu töms havet på liv i det tysta och konsekvenserna för haven och oss människor är förödande.
Elisabeth Falkhaven (MP), riksdagsledamot
Maria Gardfjell (MP), riksdagsledamot och landsbygdspolitisk talesperson
