En vinst för S vs MP, för Hultqvist vs Wallström
Bara dagar innan utrikesminister Margot Wallström sannolikt får nytt förtroende som utrikesminister underkänns den hållning som hon drivit i frågan om FN:s kärnvapenförbund.
Wallström har varit pådrivande i regeringen för att Sverige som ett av få västländer röstade för förbudet i FN. Det sattes in i en historisk berättelse om svenskt kärnvapenmotstånd, men också som en del i Wallströms svaga entusiasm för militära och säkerhetspolitiska samarbeten med USA och Nato. Sprickan mellan utrikesdepartementet och försvarsdepartementet blev tydlig. Men också sprickan i regeringen. Innan utredningen om kärnvapenförbudets konsekvenser för Sverige var färdig bestämde sig Miljöpartiet att riksdagen borde ställa sig bakom beslutet.
Utredarens varningar gällande ett svenskt undertecknande är långtgående och kraftiga.
Ett undertecknande skulle omöjliggöra ett svenskt Natomedlemskap då Sverige inte skulle uppfattas vara en ”likasinnad” nation.
Det kanske inte gör utrikesdepartementets ideologer besvikna. Men diplomaten Lars-Erik Lundin visar att konventionen också skulle försvåra Sverige möjligheter att bidra till nedrustning.
Regeringens linje att via samarbete med enskilda Natoländer nå förmåga utan att gå med i Nato skulle också omintetgöras. Förbudet skulle också försvåra både import och export av försvarsmateriel eller produkter med dubbla användningsområden (civilt/militärt). Och ett undertecknande skulle inte bara försvaga Sverige utan även Finlands säkerhetspolitiska läge.
Det är ännu en utredning skriven av en toppdiplomat som illustrerar hur svensk säkerhetspolitik befinner sig långt bortom den retorik som präglar samtalet. Hur beroende Sverige som liten stat i ett säkerhetspolitiskt utsatt geografiskt läge är av Nato och USA framgår tydligt.
Tydligen behöver man ännu en gång påminna om att det inte är amerikanska, brittiska franska kärnvapen som riktas mot Sverige från närbelägna ryska exklaven Kaliningrad. Och konsekvenserna för Rysslands del om konventionen antogs är ”inga”, enligt utredningen.
UD:s arbete för konventionen har från första dagen varit ifrågasatt och förefaller nu vara helt bortkastat.
Stefan Löfven kan i vart fall vara tacksam över att utredningen kom någon dag innan regeringsförklaringen så att han hinner fila på formuleringarna. Det hade varit värre om sågningen av utrikesdepartementets högt prioriterade fråga kommit efter det att utrikespolitiken presenterats.
