Annons
Insändare

”Människan har jagat i alla tider”

Med ojämna mellanrum dyker det upp insändare och debattartiklar från jakthatare som gör allt för att svartmåla och demonisera Sveriges jägare.
Insändare • Publicerad 28 december 2019 • Uppdaterad 7 januari 2020
Detta är en insändare i Barometern Oskarshamns-Tidningen. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Skribenten känner inte igen sig i den bild som ibland målas upp i media av Sveriges cirka 300 000 jägare.
Skribenten känner inte igen sig i den bild som ibland målas upp i media av Sveriges cirka 300 000 jägare.Foto: Fredrik Sandberg / TT

Skräckexempel på jaktrelaterade avarter som till exempel tjuvjakt letas ofta fram och man menar att jakten som företeelse skulle vara en suspekt sysselsättning för den moderna nutidsmänniskan.

Kanske är det dock inte så onaturligt med jakt trots allt eftersom människosläktet har ägnat sig åt denna syssla sedan urminnes tider.

Annons

Är inte arten människa en del av naturen längre? När slutade vi i så fall vara det? Jag lever mitt i naturen eftersom jag bor på landsbygden. Var bor jakthataren?

Enligt forskningsstatistik är jaktmotståndarna ofta storstadsmänniskor med låg anknytning till naturen. De köper sin mat på stormarknad medan jag hämtar min i skog och sjö. För mig känns det rätt att vara en del av helheten i naturen. En aktiv del. Inte enbart som betraktare!

Så när vi i min familj äter kött är det numera i princip endast kött från vilt. De djur vi äter har haft det bra under sin livstid och vi tycker att det vore slöseri att inte ta tillvara det överskott som naturen erbjuder i form av ekologiskt, klimatsmart och närproducerat kött.

Jag har den djupaste respekt för den person väljer att vara vegetarian för att hen inte vill att ett djur ska behöva bli människomat. Jag själv tänker dock inte så. Jag tänker att allt som lever i naturen tyvärr måste dö en dag. Vi människor blir själva föda åt maskar och mikrober en dag, vare sig vi vill det eller inte.

Man kan misstänka att jakthataren har en romantiserad bild av livet i naturen och kanske ser döden som något onaturligt och felaktigt. Ett gammalt och självdöende djur får tyvärr oftast inget snabbt och smärtfritt slut på livet ute i skogen.

Det tappar tänderna, drar sig undan och dör en utdragen och plågsam svältdöd. Ett vildsvin som dör för en jaktkula får däremot en betydligt snabbare död. Där handlar det oftast om sekunder.

Glädjande nog visar en stor undersökning gjord 2017 vid Umeå universitet att cirka 80 procent av Sveriges befolkning är positivt inställda till jakt.

En stor majoritet av Sveriges totala befolkning verkar alltså tycka att vi runt 300 000 jägare gör utmärkt nytta med att förvalta landets stora vildsvin- och älgstammar.

Jag och de flesta av Sveriges alla jägare känner alltså inte alls igen oss i den svarta bild som ibland målas upp. Lagar och regler kring jakt i Sverige är mycket stränga och ska så vara. De allra flesta av oss jagar på ett ansvarsfullt och etiskt sätt och känner att vi är en del av naturens kretslopp när vi tar del av skogens vilt för att få bra mat på bordet.

M

Annons
Annons
Annons
Annons