1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down

Öländska kulturarvet ska visas på Öland

Det är med stor sorg vi nås av nyheten att några av de få fynd från den rika och unika öländska historien som faktiskt visas på Öland även de ska hamna i ”källarna” i Kalmar och Stockholm – detta i sig en slags ironisk symbolik över de historiska maktförhållandena.
Många föremål från Öland har högt internationellt intresse och det finns därför ett stort värde i att låta dem stanna på ön, skriver insändarskribenterna.
Foto: Daniel Lindskog

Nyligen presenterades en internationell undersökning där besökares uppfattning om olika länder redogjordes för. En av de saker som är slående är att mycket inom besöksnäringen handlar om att förädla de värden som står för det genuina och unika.

På Öland har vi stränder, naturen och mycket som med självklarhet lockar besökaren. Öländsk historia och landskapets kulturarv har i många stycken också just dessa kvalitéer. Det är därför givetvis av stort intresse att man kan visa och berätta om dem på bästa sätt.

images4 bilder
enlarge
I våras gjordes det nya fynd från Sandby Borg som kastar nytt ljus över massakern i slutet av 400-talet.
Detta är en insändare i Barometern Oskarshamns-Tidningen. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Fynden är måhända inte allt, och precis som man från Eketorps håll är inne på finns det såklart andra sätt att förmedla. Fynden ger dock ofta det extra mervärdet och känslan av att ta del av något speciellt, det blir inte sällan en krok att hänga den större berättelsen på. Att många föremål från Öland är av internationellt sett högt intresse torde inte minska potentialen.

Att en besökare idag måste hänvisas till Kalmar eller Stockholm för att se de fynd som starkt kopplas till olika delar av den öländska historien är i många avseenden något som försvagar dessa värden. Allra sorgligast är det förstås med de fynd som i huvudsak endast magasineras, istället för att kunna lyftas fram och visas. I det sammanhanget är det nu såklart beklagligt att de montrar och tillhörande utrustning det senaste året försämrats så till den grad att föremålen nu måste flyttas skyndsamt från Eketorp. Att skyndsamt iordningställa nya förutsättningar för att åter visa dem bör vara högt prioriterat. Kanske kan detta bli startskottet för att åter väcka frågan om hur öländsk historia visas på ön.

Statens Fastighetsverk kan förhoppningsvis vara en bidragande faktor till att möjliggöra detta, tillsammans med kommunerna, och låt oss hoppas att man på detta sätt kan lösa frågan – givetvis med sådana faciliteter och säkerhet att föremål inte kommer till skada. På nationell nivå handlar det nog bland annat om hur systemet med lån av föremål fungerar, hur dessa skyddas och visas och av vem.

Från museet och hembygdsförbundets håll ämnar vi göra vad vi kan för att stödja det arbetet på båda nivåer. Möjligen kan detta mynna ut i ett samlat grepp kring det öländska kulturarvet – ett grepp där nu kommunalförbundet bör ta den roll som annars en gemensam kommun skulle kunna ha gjort.

Julius Winberg Sääf

Verksamhetschef

Ölands Museum Himmelsberga

Ellinor Jonsson

Ordförande

Ölands Hembygdsförbund