Skolans misslyckande är ett samhällsproblem

”Var fjärde elev går i dag ut grundskolan utan fullständiga betyg. De är således inte anställningsbara, de är vingklippta.”

Så drastiskt uttryckte han sig med all rätt, för idag är genomförda gymnasiestudier ett minikrav för de flesta jobb.

Att så många lämnade grundskolan utan fullständiga betyg borde man redan då insett allvaret i och satt in kraftfulla åtgärder emot. Men nej, misslyckandet har fortsatt i skolan. I dag saknar en tredjedel av en ungdomskull gymnasieutbildning.

Stora regionala skillnader finns dessutom i landet. 42 procent av Malmös ungdomar är inte behöriga till gymnasiet. 70 procent av 15-åringarna i Bergsjön i Göteborg var 2018 ej behöriga till gymnasiet. Mönstret är likadant i de övriga 23 områdena som klassas som särskilt utsatta.

Den samlade samhällskostnaden för de som inte har gymnasieutbildning är över 53 miljarder för den årskullens arbetsliv. Hälften av förlusten drabbar enskilda och hälften det offentliga genom förlorade skatteintäkter enligt en rapport som Skandias stiftelse Idéer för livet publicerade juni 2017,

Fortsätter den negativa utvecklingen så kommer snart hälften av varje ungdomskull sakna gymnasiekompetens. Sverige får då en allt större andel lågutbildad befolkning.

Dessutom kommer det att återigen bli ett dystert bevis på samhällets oförmåga att i tid ta sig an allvarliga problem, trots att den negativa utvecklingen varit känd sedan länge.

Speciellt problem kopplade till invandring verkar våra politiker ha väldigt svårt att i tid göra något åt.

Minst lika allvarligt är också med vad skall de närmare 30 000 ungdomar som varje år slutar skolan utan gymnasieutbildning försörja sig med? Vad skall de syssla med? Det är ju här grogrunden till den ökande kriminaliteten kan frodas för många.

Hur skall ni lösa detta? Vad har våra riksdagspolitiker för plan ?

Per-Arne Erlandsson

Pensionär