Héctor Barajas: En värdefull gåva att slå vakt om
Den är en fascination som jag kvarhåller som vuxen. Varje arbetsdag och även på fritiden ägnar jag därför en del tid åt att läsa domar. Det är inte precis en behaglig, skönlitterär upplevelse i sig, men det skänker mig en inre trygghet att känna att jag bor i ett land där rättvisan fungerar.
De allra flesta domarna är tillräckligt detaljrika, pedagogiskt upplagda och utstrålar en övertygande noggrannhet, men framförallt finns där, med all tydlighet både på och mellan raderna, en genuin vilja att skipa rättvisa och stärka vårt förtroende för rättsapparaten och lagarna som håller ihop samhället. Och så viktigt det är!
Detta är något som jag har fått fundera en hel del på den senaste veckan. En 26 februari för 30 år sedan avrättade en högerextrem dödsskvadron, finansierad av kokainkartellen i Medellin, tre fredsälskande bondeledare och en journalist som jobbade med en dokumentär. En av bönderna var min far.
Den dagen lovade jag att alltid göra allt i min makt för att få de skyldiga dömda. Men det har inte riktigt gått som jag trodde, tyvärr. Både de som beställde och de som genomförde massakern har blivit skyddade av ett korrupt, ineffektivt rättssystem. Och regeringen vägrar samarbeta med den Internationella domstolen i Washington där rättsprocessen pågått i ett stort antal år.
Straffriheten är normen i Colombia och det finns miljoner våldsoffer som väntar på rättvisa. Det selektiva mördandet på sociala ledare pågår samtidigt för fullt där. Över 50 kvinnor och män, som på olika sätt engagerat sig i kampen för mänskliga rättigheter, har blivit mördade hittills i år. President Iván Duque Márquez regering låtsas emellertid som att det regnar.
Colombia är en stat i ständigt förfall. Men det betyder inte att det civila samhället ger upp. Villigheten att göra stora uppoffringar är oerhört stor bland bönder, arbetare, studenter och inte minst hos journalister och rättsväsendets anställda. Jag önskar att de alla någon gång får möjligheten att leva i en stat där rättssäkerhet råder så som vi har det i Sverige. En stat där domstolarna är självständiga och respekteras. En stat där rättvisa skipas på löpande band och på ett tryggt sätt i alla led.
Under mina 25 år som journalist har jag träffat många domstolsanställda i Sverige. I möten med dem och deras domslut känner både journalisten och medborgaren Héctor Barajas sig väldigt säker. Säker och tacksam. Att få leva i en fullt fungerande rättsstat är faktiskt en oerhört värdefull gåva. En gåva som vi inte får ta för given och som vi alla måste slå vakt om.
För det finns saker även här som borde kunna bli bättre. Det är givetvis oroväckande att mängder av brott aldrig blir utredda och att många förundersökningar läggs ner av skäl som ibland är svåra för allmänheten att godta. Lika allvarligt är det att många brottsoffer inte får upprättelse. Och att åklagarmyndigheterna går på knäna och domstolarna saknar tillräckligt med resurser är inte heller bra. Det kan till och med i längden bli farligt. För det är sådant som tillför energi till diskursen om ett antågande systemkollaps.
Det senare är dock något jag inte alls fruktar ska hända. Det dröjer nog väldigt länge innan Sverige förvandlas till en kollapsad rättsstat som Colombia. Men jag tror verkligen att ett resursstarkare rättsväsende gynnar oss alla. Och jag tror dessutom att rättsväsendets oberoende tveklöst stärks av att dagligen synas av fria medier.
Vi är argusögonen som vakar över poliser, åklagare och domare åt er - och det är en uppgift vi tar på största allvar. Tillsammans med våra skickliga krimreportrar på Barometern-OT tänker jag därför fortsätta begära ut och lusläsa förundersökningar, åtal och domar inte bara för läslustens skull, utan för att det behövs.
