Birgitta Hultman: ”Risken är stor att regeringen underskattar LSS-frågans sprängkraft”
Visserligen är regeringens vårbudget förankrad hos Vänsterpartiet, annars skulle den inte gå igenom riksdagen, men så särskilt vänsterpräglade är inte de ökade anslagen till sjukvården, polisen, sommarjobben och digital teknik i äldrevården.
Det är heller ingen valbudget. Inte många av de sammanlagt 2,6 miljarderna som vårbudgeten innehåller hamnar i vanliga medborgares plånböcker, utan det handlar mer om samhälleliga insatser.
Helt annorlunda var det i höstas när regeringen lovade både höjda barnbidrag och sänkt pensionärsskatt och de flesta bedömare talade om en hel påse tidigt valgodis.
Trots det belönades inte regeringen med några glädjeskutt i opinionen under hösten. Socialdemokraterna låg stadigt under 30 procent medan Miljöpartiet dallrade på 4-procentsgränsen.
Därför är det kanske inte så underligt att regeringen och Lena Hallengren nu håller fast vid sin linje. Gång på gång poängterar hon att man inte kan lägga in vad som helst i en vårbudget, inte ens ett valår, utan att det nu främst handlar om att uppfylla vallöftena från 2014.
Det är också förklaringen till varför det inte finns några pengar till LSS i vårbudgeten, trots den senaste tidens intensiva debatt om stoppade insatser och vittnesmål från oroliga brukare och anhöriga.
I de två tidigare valrörelserna sköt oppositionen, med socialdemokratin i spetsen, framgångsrikt in sig på vad de kallade den borgerliga regeringens svek mot enskilda, svaga personer som av olika skäl hamnat utanför trygghetssystemen. Det talades om stupstockar och exemplen på svårt sjuka människor som tvingades till arbete radades upp gång på gång.
Nu håller situationen på att nästan bli densamma för den rödgröna regeringen. Socialminister Annika Strandhäll hade fullt sjå att freda sig från kritiken mot försäkringskassans allt hårdare bedömningar i söndagens Agenda och nu är regeringens nyaste minister Lena Hallengren på väg att hamna i samma skottglugg.
Att positionen inte är särskilt bekväm visas inte minst av att det är just då, när Barometern-OT envisas med att ställa frågor om LSS, som det hettar till ordentligt under måndagens pressträff.
”Regeringen har inte dragit in några pengar, det är en helt felaktig bild”, säger Hallengren. Enligt henne handlar direktiven till den pågående utredningen i stället om att ”bryta kostnadsökningen”.
Den borgerliga lokala opinionen är naturligtvis inte sen med att skjuta in sig på detta. Centerns Anders Åkesson tar till storsläggan och talar om ”bottenlös besvikelse”, medan kristdemokraten Jimmy Loord tycker att Hallengren intar precis samma besparingslinje som företrädaren.
I ljuset av detta är det näst intill obegripligt varför regeringen i budgeten inte tar tillfället i akt att försöka läka såren kring LSS och åtminstone skyffla iväg frågan från den kommande valrörelsen. Det kanske inte är en budgetfråga i ordets renaste betydelse, men det brukar verkligen inte bekymra politiker med känsla för resultat.
LSS berör många människor, på flera olika sätt. Risken är stor att regeringen underskattar frågans sprängkraft.
