A-kassa är bättre än bidrag
En ekonomisk kris drabbar alltid svaga grupper hårdast. I svensk historisk krishantering ligger också att kostnader osynliggörs genom att staten skjuter över dem på kommunerna som när det gällt hanteringen av nyanlända. I det perspektivet är flera av de åtgärder som januaripartierna nu föreslår riktade till de som förlorar sina jobb på grund av Coronakrisen välmotiverade.
Personer som arbetat deltid får möjligheter att ta del av a-kassan då arbetskravet nu sänks rejält. Det är vettigt för att undvika personliga tragedier och en kommande skuldkris. Om staten inte skulle förändra arbetsvillkoret skulle kostnaderna istället hamna på kommunerna i form av ökade utbetalningar av försörjningsstöd.
Lägg därtill att a-kassa är bättre än ekonomiskt bistånd. A-kassan är knuten till Arbetsförmedlingen. Försörjningsstöd till socialförvaltningen.
Synpunkter kan man dock ha på att medlemskravet för att ta del av a-kassan sänks från 12 månader till tre månader. Eller i praktiken en dag och två månader för den som går med i dag.
A-kassorna är i Sverige emellertid till del betalda av dess egna medlemmar. A-kassorna rymmer ett försäkringsmoment och bygger på ömsesidighet. A-kassorna är därmed inte någon del av någon slags arbetsmarknadspolitik. Medlemmarna delar helt enkelt på risken att bli arbetslös.
I kriser får man emellertid vara extra solidarisk med de som drabbas först och hårdast. Principer får inte vara huggna i sten. Att förändringen är tidsbegränsad är dock viktigt. Det är också centralt att medlemmarnas intressen försvaras och att staten tar merkostnaden för de sänkta inträdeskraven och den rejält ökade ersättningen. I annat fall blir redan inbetalda premier i a-kassorna något av en extra skatt för dem som utan egen större risk för arbetslöshet i solidaritet betalat in sin medlemsavgift.
Martin Tunström
