Ändamål helgar inte alltid medlen
Var går gränsen mellan ingripande åtgärder för att stoppa smittspridningen och den enskildes rättigheter? Frågan väcks helt naturligt när åtgärder som ingen kunnat mardrömma om sätts i verket runt om i Europa. Det råder ingen tvekan om att auktoritära krafter använder krisen för att flytta fram sina positioner. I Sverige tenderar för övrigt också en relevanta ifrågasättanden av de företag som får del av statliga krisåtgärder och samtidigt delar ut rekordvinster till aktieägarna att omvandlas till en bredare antikapitalism som riktar sig också mot bolag med välfyllda kassor.
Föga uppmärksammat är dock vad som de facto visat sig fungera.
I Sverige saknas möjligheten att införa det undantagstillstånd som ger en regering mycket stora befogenheter i fredstid. Ändå har nya lagar arbetats fram på rekordtid i regeringskansliet. Lagrådet som har att granska om förslagen är förenliga med grundlagen har redan efter något dygn lämnat sitt yttrande och därmed upprätthållit en maktbalans mellan rättsstat och demokrati när effektiviteten ska maximeras. Och den flexibilitet som riksdagen visar genom att banta antalet ledamöter tillfälligt till 55 stycken har möjliggjort snabba beslut. Det kan liknas vid ett slags ”demokratiskt undantagstillstånd”.
Många jämför det svenska beslutsfattandet med det finska. I den gamla östra rikshalvan är krisåtgärderna också formade av erfarenheterna av krig och hot. Men Finland är också en republik med en folkvald president som ska ge sitt godkännande för ett undantagstillstånd. Den modellen saknar Sverige.
I ett land med ett proportionellt valsystem där minoritetsstyre är normalläget och utan en direktvald president passar undantagsmodellen dåligt. Utan någon form av maktdelning blir en icke folkvald regering för dominant i ett fredstida tillstånd, även om det råder politisk borgfred.
Även i Sverige har det rests krav som ter sig alltför långtgående. Som att förbjuda resor till sommarstugor längs kusterna. Att lagvägen nu inskränka rörelsefriheten är att gå för långt. Att meddela att äldreomsorg inte kan ges till andra än egna kommunmedlemmar bör däremot vara en åtgärd i enlighet med Folkhälsomyndighetens rekommendationer.
Det ligger också ett stort värde i att åtgärder som ter sig ingripande och som påverkar personlig integritet beslutas inom ramen för den nationella demokratin.
EU-kommissionen för samtal med mobiloperatörer om att samla anonymiserade mobildata för att kunna spåra spridningen av coronaviruset inom och mellan länder. Det är möjligen mer ingripande än att nya Volvobilar i dag sänder information till Trafikverket om hur hala vintervägarna är för att kunna underlätta styrningen av saltning och sandning.
Syftet ter sig dock godtagbart och rimligt, även om kartläggningar av detta slag ska godkännas nationellt för att åtnjuta medborgarnas förtroende. Inte ens i kristider kan ändamålen automatiskt helga medlen.
Martin Tunström
