1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down

Ett steg längre från skattereform

Regeringens förslag om regionala skattereduktioner medför nya särregler och undantag i skattesystemet. I strid med Januariöverenskommelsens mål om en förenklande skattereform.
Centerns landsbygdsstöd gör knappast skattesystemet enklare.
Foto: Stina Stjernkvist/TT

En av Januariöverenskommelsens viktigaste delar är punkt fyra, en omfattande skattereform genomförs. Tillsammans med punkt fem, om avskaffad värnskatt, är den grunden för den liberala agenda som motiverade Liberalernas och Centerns stöd för regeringen. Reformen ska uppnå flera mål, bland annat stärkt konkurrenskraft, utjämnade klyftor, sänkt marginalskatt och att färre betalar statlig inkomstskatt. Men den ska också förenkla skattesystemet genom att begränsa undantag.

Att skattesystemet ska vara enkelt är nästan alltid ett övergripande mål när större reformer diskuteras. Fördelarna är många, både för medborgarna och statsmakten. Få särregler skapar större legitimitet eftersom systemet blir överblickbart och svårare att missbruka. Att samla in skatterna tar färre resurser i anspråk när alla följer liknande regler. Därför är det minst sagt motsägelsefullt att regeringen nu vill införa nya undantag.

Det är Centerns Almedalslöfte om lägre skatt i kommuner från Kiruna till Dalsland som nu blir regeringspolitik. Skillnaden mellan den högsta och lägsta kommunalskatten är också mycket stor, nästan sex kronor högre i Dorotea än i Österåker. Att skatterna varierar med utifrån de lokala förutsättningarna är en del av det kommunala självstyret.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

Boende i glesbygd är därför vanliga medvetna om att den offentliga servicen i viss mån kommer vara annorlunda än i storstaden, och skatterna något högre. Det ingår så att säga i dealen. Därmed inte sagt att inget bör göras. Jobbskatteavdraget som alliansregeringen införde är extra gynnsamt för boende i högskattekommuner och det skapar färre bieffekter än den nu föreslagna skattereduktionen.

Istället för att, som många remissinstanser föreslog, sätta en objektiv grund för skattereduktionen, till exempel befolkningstäthet, anges de berörda kommunerna särskilt i lag. Regeringen menar att det skulle vara ”vanskligt att formulera kvalifikationskriterier” med ”god precision”, utan egentligen förklara varför.

De kommuner som till slut omfattas av reduktionen är framför allt belägna i Norrland och västra delen av Svealand och Götaland. Resten av Sveriges landsbygd får klara sig utan stöd. Vilket inte rimmar särskilt väl med ambitionen om likvärdighet.

Urvalet baseras på befintliga stödområden. Men inte ens i det avseendet är systemet konsekvent. Vissa kommuner som igår i stödområdena men har hög skattekraft, såsom Luleå, inkluderas inte. Det är kanske förståeligt med tanke på utjämningsmålet, men förenklar knappast systemet.

Farhågorna om regional skattereduktion avfärdas av regeringen som menar att en bred skattereform skulle kräva en omfattande utredning och faller därför utanför detta förslag. Denna inställning går stick i stäv mot tidigare besked från regeringspartierna. Exempelvis skatteutskottets ordförande Jörgen Hellman (S) har sagt att skatteöversynen snarare ska ske i flera delreformer än en enda stor reform. Just eftersom utredningen skulle bli för stor.

Oavsett vilket borde varje förslag på skatteområdet ta hänsyn till de övergripande målen. Det är något symptomatiskt för Januaripartierna att de lovar en större skattereform medan de inför nya särregler.