Annons

EU måste satsa på jordbrukets kärna

Bönderna kräver mer av EU-budgeten för att samhället kräver mer av dem.
Ledare • Publicerad 21 februari 2020
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Foto: Riccardo Pareggiani

När långtidsbudgeten för EU nu ska diskuteras i slutet av veckan, är stämningen spänd. Inte minst för unionens jordbrukare.

Långtidsbudgeten som ska beslutas kommer att gälla mellan 2021 och 2027 och sätter ramarna för utgifter inom de olika områdena. Budgeten för CAP, den gemensamma jordbrukspolitiken, väntas minska ytterligare och traktorerna är redan parkerade i protest utanför förhandlingslokalerna i Bryssel.

Annons

En minst lika viktig fråga som storleken på budgeten är fördelningen av den. I nuläget är den största delen av utgifterna på jordbruksområdet den första pelaren av de två som utgör CAP:s bidrag. Den första pelaren försöker stabilisera priserna på den europeiska marknaden med hjälp av inkomststöd och gårdsstöd. Det finns också resurser för att köpa upp lager av produkter när det skulle behövas.

Nyligen visade en rapport från Agrifood att den första pelaren inte hjälper till att mildra miljöeffekterna av jordbruket i Sverige. Denna pelare föreslås nu minska till förmån för pelare två. Pelare två svarar för bidragen till landsbygdsprogrammet med investeringsstöd och flertalet miljöstöd.

Man vill skifta stöden till att handla mer om miljö och klimat. Det är ett tecken i tiden för en debatt om jordbruk som allt mindre handlar om livsmedelsförsörjningens angelägenhet, och mer om hur man kan ”skademinimera” jordbrukets påverkan på klimat och miljö.

Givetvis är det bra att finansiera utstakade prioriteringar. Vill man att jordbrukare ska genomföra dyra åtgärder för att minska utsläpp så är det klädsamt att skjuta till medel för det. Men man riskerar att göra helheten lidande.

För ju mer av budgeten som skiftar från att stödja kärnan i jordbruket, livsmedelsproduktionen, till att handla om andra åtgärder desto mer sprider man budskapet om att det här med att unionen kan försörja sig med livsmedel kanske inte är så viktigt ändå. Det är i alla fall inte högre prioriterat än andra mål.

De som står ytterst på den liberala kanten brukar aldrig missa ett tillfälle att påpeka att jordbruket borde kunna stå på egna ben, och kan de inte det så är det bättre att importera mat från den som billigast kan producera den. Med deras logik skulle hela CAP kunna kapas direkt. Men de med båda fötterna i verkligheten brukar resonera mer långsiktigt. Att inte vara beroende av matförsörjning från länder som kan vara på väg att starta krig, kanske till och med redan har annekterat delar av andra länder, är det mest grundläggande i att kunna hävda sig.

Värdet av att ha en levande landsbygd med öppna landskap är svårare att mäta i ekonomiska termer, men något som i alla fall verkar vara ovärderligt hos gemene svensk. Liksom omsorgen om de ekosystem som förlitar sig på ett aktivt brukande av jorden.

När Europas jordbrukare kräver mer av budgeten, är det för att samtidspolitiska utvecklingen kräver mer av dem. Vad än budgeten till den första pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken blir, så kommer det europeiska jordbruket fortsatt att behövas.

Ester HertegårdSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons