Förändrade flyttmönster har enkla förklaringar

Urbaniseringen och avfolkningen utanför städerna är ingen entydig trend.
Håbo i Uppland. Allt fler flyttlass går från de stora städerna. Ofta är det rimligare priser, trygghet och fina miljöer som styr.
Foto: Fredrik Sandberg/TT

På uppdrag av Dagens Nyheter har Statistiska Centralbyrån (SCB) sammanställt hur befolkningen i samtliga av Sveriges kommuner förändrats under ett decennium, mellan 2008 och 2018. De nordligaste delarna av landet blöder invånare, och Norrbottenskommunen Dorotea står för den största procentuella befolkningsminskningen. I regel växer gamla residensstäder och Kalmar är inget undantag. På 10 år har Kalmars befolkning ökat med 11 procent. Nybros befolkning har ökat med 4,1 procent och Mönsterås med 4,7 procent.

Berättelsen om urbaniseringen som en urkraft är ålderstigen. Den går tillbaka till industrialiseringens dagar, när skiftesrörelsen förändrade jordbrukets villkor, löste upp byar och drev familjer till städernas fabriker där de kunde få arbete. Flyttmönster analyseras ofta ingående, men landar nästan uteslutande i slutsatsen att de går i riktning mot städerna. Utvecklingen är självklart högst reell. Även i dag växer befolkningen i huvudstäder och ledande regionstäder, medan glesbygden avfolkas. Ändå är det inte en landsbygdskommun som står för det lägsta inhemska inflyttningsnettot. Det gör Stockholm. Subtraheras huvudstadens stora inflyttning med dess inflyttning ligger resultatet på minus.

Konflikten mellan stad och land beskrivs som ett binärt förhållningssätt, som om allt mellan det livskraftiga Stockholm och den döende glesbygden inte fanns. Det är en problematisk beskrivning på flera sätt. Både för att den skön -och svårtmålar med breda penseldrag, men också för att den i farten missar nyanserna däremellan.

Frågan om hur hela Sverige ska leva är alltjämnt på det politiska modet. Detta hela Sverige som utgörs av landets 290 kommuner har olika förutsättningar och befolkningsunderlag, och kan sällan placeras i varken kategorin stad eller land. En gemensam erfarenhet är dock den allt rörligare medborgaren som orsakar mer levande och frekventa flyttmönster. I det finns också en riktig konflikt – mellan att växa eller avfolkas. Ofta illustreras detta av den ensidiga bilden av Stockholm som sägs växa med två busslaster per dag, mot glesbygden som Gud glömde. Man missar dock att städer finns i flera storlekar, och glömmer de mindre kommunerna vars befolkning kanske ökar men som på kuppen drabbas av växtvärk.

Kommuner som växer beskrivs ofta i glorifierande ordalag. Med befolkningsökningen kan mindre orter få en ny chans och bli en del av ett slag nybyggarland, sägs det. Kanske förstärks budskapet med någon referens från Mobergs Utvandrarna. Men befolkningsökningar i mindre kommuner orsakas ofta av att de fått ta emot många flyktingar. Befolkningstillväxten där beror alltså inte av att många väljer att bosätta just där, utan att många människor hamnat där under asylprocessen. Att beskriva att kommuner växer som något entydigt positivt blir därför en förenkling. Den höga arbetslösheten bland utrikes födda innebär påfrestningar för den kommunala ekonomin. Integration ställer krav på samhällsservice och engagemang. I många av dessa mindre kommuner är försörjningskvoten redan på rask uppgång som följd av en åldrande befolkning.

Ändå beskrivs växande kommuner som framgångar och flyttmönster som som väl avvägda och frivilliga. Antingen rör det en optimistisk jakt på något bättre, eller som ett sökande efter den mytomspunna hembygden och en reträtt till ens rötter. Med David Goodharts kioskvältande teori om Någonstansare och Varsomhelstare har flyttmönstren psykolgoisertas. Att slå rot ställs mot rotlöshet. Glesbygd ställs mot stad. Inte bara rör det sig om falska motsättningar, de missar också de kanske enklaste svaren på varför människor flyttar. Ofta ligger betydligt mänskligare behov bakom flyttlassen, som till syvende och sist dikteras av ekonomiska förutsättningar.

I en artikelserie om Flykten från Stockholm i SvD pusslas det med SCB:s statistik och det blir tydligt att det främst är barnfamiljer som står för storstadsflykten. I serien berättar Hanna Svensson som flyttat med sin familj till en kranskommun om hur priserna skenade och pengarna inte räckte till mycket när villadrömmen hägrade. Och att hon drömde om att “sova med fönstret öppet”. Nu hänger deras tvätt på tork i trädgården, en möjlighet som inte finns om man bor i lägenhet i stan. Likaså blir barnvagnar lättare att baxa in i radhuset än i en trappuppgång. Längtan efter ett rymligare hem, inte minst om man blivit fler i en familj, ska inte underskattas.

Stockholm city på natten. En stad som beskrivs som ständigt växande men som allt fler, framför allt barnfamiljer, väljer att flytta från.
Foto: Fredrik Sandberg/TT

I en skildring i nättidskriften Kvartal berättar en trebarnsmamma om en betydligt mörkare orsak till att familjen nu ska flytta. Otryggheten gör att hon väljer att lämna sin Stockholmsförort. Stigande brottslighet gör att många känner sig mindre trygga. Rån mot barn och unga blir vanligare i storstadsområden, och riskerna som det innebär är för många skäl nog att ta sitt pick och pack. Det behöver knappast understrykas vilken stark drivkraft det är att freda sig själv och sin familj.

I samma artikelserie skildras en familj som flyttat från Stockholmsförorten Hökarängen till Luleå. Där är mer tid och en planerad tillvaro starka motiv bakom flyttlasset. Stressen och pendlingen i storstaden gjorde att de knappt fick någon tid tillsammans i vardagen. “Vi flyttade för att få vara en familj, att kunna sitta alla fyra och äta middag tillsammans”, säger mamman i familjen.

Antagligen är det sådana naturliga motiv som blir avgörande faktorer för en flytt. Trygghet, bra skola och uppväxtmiljö för barnen, större plats och mer tid. Allt detta har ett pris, men det är ofta billigare i både bildlig och bokstavlig bemärkelse utanför storstäderna. Pendlingsmöjligheter gör det lättare att flytta till en kranskommun och jobba kvar i stan. I glesbygdskommuner kan man få många kvadratmeter i vackra naturmiljöer för spottstyver. Skottlossningar och sprängdåd är än så länge en storstadsföreteelse i Sverige.

Familjen som gemenskap utgör i sig en oerhört stark drivkraft att hela tiden förbättra tillvaron och sörja för sina. När flyttlasset går är det sällan storslagna drömmar om drömmarnas stad eller en längtan tillbaka till en kär hembygd som styr. Inte heller är sinnesstämningar eller personlighetstyper som avgör bostadsort. I stället är det en rationell kalkyl – vad får vi pengarna. Det innefattar både vilken bostad som insatsen räcker till, och vilken samhällsservice som skattepengarna ger på den angivna orten.

Just därför lär inte flyttlassen gå enkel tur till staden framöver. Berättelsen om urbanisering som det härskande flyttmönstret och glesbygdens och småkommuners utarmning lär urholkas när familjer kalkylerar och sedan skriver sina egna berättelser.

Läs mer

Nyheter

I natt: Tre personer gripna för stöld

Tre personer stoppades i en bil med misstänkt stöldgods i Hultsfreds kommun.

Medan du sov

Medan du sov: Här är nattens händelser

Tre personer stoppades i en bil med misstänkt stöldgods i Hultsfreds kommun.

Kalmar

Tonåringen om anorexian: ”Frisk är ett svårt begrepp”

Frisk är ett svårt begrepp för den som har gått igenom en behandling för ätstörning. Det vet Hilma Årestedt som har skrivit sin självbiografi.

Kan bara hyras ut till studenter

Var tredje lägenhet i nya studentkomplexet outhyrd: ”Besvärligt”

Kalmarhems vd: ”Det är en lite besvärlig situation”

Högsby

Bjuder in till möte om förfallna hus: ”Länge varit trötta på det”

”Vi vill identifiera de största problemen och se vad man kan göra”

Kalmar

Kalmar: Krockade med vildsvin på E22