Företagen får vänta på krisstöd till slutet av maj
Stanna hemma om du är sjuk – det rådet kan ingen svensk anställd ha missat. Men vem betalar? Där är dessvärre läget mindre klart. Regeringen meddelade den 3 april att staten ska ta sjuklöneansvaret i april och maj, men fram till slutet av maj är det fortfarande arbetsgivarna som får stå för kostnaden.
Orsaken är det krångliga upplägg som regeringen har valt. Arbetsgivaren ska under upp till två veckor betala ut sjuklön som vanligt, och sedan redovisa till Skatteverket i arbetsgivardeklarationen. Sjuklönekostnaderna för april redovisas i arbetsgivardeklarationen den 12 maj, och även om behandlingen ska ske ”skyndsamt” kommer pengarna för sjukfrånvaro i början av april förmodligen inte att synas på skattekontot förrän i slutet av maj.
Denna modell valdes istället för att låta den anställde söka sjuklön direkt hos Försäkringskassan. Under den värsta krisen på flera generationer ligger företagare nu ute med pengar åt staten.
Sjuklöneansvaret övertas dessutom först från 1 april, trots att Folkhälsomyndighetens råd till anställda att stanna hemma kom redan 13 mars.
Utöver att Folkhälsomyndigheten har sagt till anställda på skarpen att de ska stanna hemma, har regeringen också infört en ersättning för karensavdrag i syfte att sänka tröskeln för sjukfrånvaro. Kravet på läkarintyg från dag åtta har dessutom slopats.
Åtgärderna må vara hur välmotiverade ur smittskyddssynpunkt som helst. Det förblir dock fortfarande fallet att de skapar extra utmaningar för arbetsgivarna i ett läge där intäkterna har sinat.
Att staten tar sjuklöneansvaret om än med lång fördröjning innebär heller inte att alla kostnader kompenseras. Arbetsgivarna får ingen ersättning för vikarier eller för att de tvingas producera mindre.
Hanteringen av sjuklöneansvaret tyder tyvärr på att snålheten har fått bedra visheten. Av regeringens krisåtgärder är sjuklöneansvaret en av de mindre kostsamma – den beräknas bara kosta staten sju miljarder kronor av krispaketets totalt 130 miljarder.
Det förs nu en diskussion, även mellan januaripartierna, om vilka ytterligare stödåtgärder till företag som behövs. Det är oroväckande hur lite energi som ägnas åt att se till att de åtgärder som redan har införts överhuvudtaget fungerar. I sjuklönefrågan har det blivit helt fel.
Istället för att lyfta av en börda från arbetsgivarna, tvingar man dem att hantera en ökande sjukfrånvaro kombinerad med brist på likvida medel genom att lämna kredit åt staten.