Inga satsningar när det fattas miljarder i a-kassan
Det största problemet är inte att regeringens jobbmål, EU:s lägsta arbetslöshet 2020, inte var i närheten av att nås. Det är att arbetslösheten kommer att bli mycket dyr när nu konjunkturen vänder nedåt.
Kommunernas ökande kostnader för försörjningsstöd är bara ena delen av detta. Andra delen är a-kassan. I Arbetsförmedlingens prognos för 2020 väntas arbetslöshetsersättningen kosta 2,7 miljarder kronor, motsvarande 20 procent, mer än vad regeringen har anslagit. Eftersom a-kassa är en rättighet finns inga möjligheter till besparingar. Regeringen är helt enkelt tvungen att skjuta till pengarna.
Den är också tvungen att satsa mer kommande år. Under 2021-2022 saknas ytterligare drygt fem miljarder i a-kassan enligt prognosen. ”Myndigheten ser ett stort behov av att anslaget förstärks under både innevarande och kommande år”, skriver Arbetsförmedlingen.
Som striden om välfärdsmiljarderna och extra ändringsbudget visade är de folkvaldas ekonomiska handlingsutrymme redan begränsat. Det mesta januaripartierna kunde få fram var att en ökning på fem miljarder kronor 2021 tidigarelades. En utgiftsökning på 2,7 miljarder kronor för a-kassan kommer att tränga undan annat.
Frågan måste ställas hur regeringen i sina bedömningar kunde hamna så fel. Både under 2018 och 2019 fattades det pengar till arbetslöshetsersättningen. Under förra året överskred myndigheten sin så kallade anslagskredit. Samtidigt var högre arbetslöshet att vänta. Ändå höjde inte regeringen anslaget till arbetslöshetsersättningen med mer än 72 miljoner kronor, motsvarande 0,5 procent. De orealistiska förhoppningarna om att jobbmålet ännu var i sikte verkar ha spelat in.
För de fem välfärdsmiljarderna som januaripartierna skyndade sig att få fram fanns ingen finansiering. För de nästan tre miljarderna till arbetslöshetsersättning finns heller ingen finansiering. Samtidigt kan det inte uteslutas att skatteintäkterna minskar. Det är med andra ord en rejäl offentlig-finansiell utmaning regeringen har skapat åt sig. Man budgeterade för arbetslöshet som man hoppades att den skulle vara, inte som allt pekade på att den skulle bli.
