Ingen valfrihet utan offentlighet
Det tyngsta argumentet för valfrihet och konkurrens på skolans område är att kvaliteten i hela skolsektorn pressas uppåt. Sämre fungerande skolor väljs bort av föräldrar som på basis av fakta kan fatta välgrundade beslut.
I förnyelsen av den offentliga sektorn har olika former av öppna jämförelser spelat en stor roll. Inte bara för att medborgarna har möjlighet att själva studera skolan eller vårdcentralens nyckeltal, utan för att välfärdsutförarna är medvetna om att medborgarna har denna möjlighet.
Men nu kan föräldrarnas möjligheter att granska fristående skolor inskränkas efter ett beslut hos Statistiska Centralbyrån som Kammarrätten I Göteborg instämt i.
Det gäller egentligen bara uppgifter från fristående skolor som är ensamma utan konkurrenter i en kommun. SCB har sekretessbelagt uppgifter om bland annat elevgenomströmning, betygspoäng och elevsammansättning mot bakgrund av att offentliggörandet kan skada den enskilda skolans ekonomi.
Utan öppenhet kan emellertid inte elever och föräldrar göra genomtänkta val. Även skattebetalarna i allmänhet har rätt att få ta del av uppgifter om exempelvis betyg, som ju för övrigt är att betrakta som myndighetsutövning även i fristående skolor. Andra exempel på myndighetsutövning är beslut om disciplinära åtgärder och rätt till ledighet.
Friskoleföreträdare har nu anledning att agera för sin egen trovärdighets skull. Sektorn har motsatt sig att även fristående skolor ska omfattas av offentlighetsprincipen. En anledning till att offentlighetsprincipen inte införts är också att den skulle kollidera med de hårda sekretessregler som gäller för börsbolag vilka äger flera friskolekoncerner. Hela marknaden har rätt att få samma in formation som kan påverka ett bolags värde och det är svårt att förena med att någon kan begära ut uppgifter om en enskild skola.
Att argumentera mot införandet av offentlighetsprincip med hänvisning till börsregler är dock något av ett baklängesargument. Hade offentlighetsprincipen införts från början hade invändningen inte kunnat resas. Säkerligen hade mycket också varit vunnet om friskolesektorn kunnat granskas i likhet med andra skattefinansierade och myndighetsutövande verksamheter. Det är mycket överraskande att borgerliga politiker inte tagit initiativet till att driva på för ökad öppenhet. Det är för mycket pro-business och för lite pro-market i dag.
När sektorn borde gå mot ökat öppenhet tas således steg mot mer av slutenhet. Det är orimligt att fristående skolor kan välja och vraka över vilken information elever föräldrar och elever. De skolor som inte väljer öppenhet underminerar själva hela tanken med skolvalet och därmed sin egen existens.
