Intensivt misslyckad nystart
Det har varit så mycket tal om Arbetsförmedlingen att ingen har lyssnat till vad myndigheten säger. Men i skymundan av att regeringen nu skrotar reformen av arbetsmarknadspolitiken, har Arbetsförmedlingen kommit fram till att en annan reform på januaripartiernas lista är ogenomförbar. Det gäller punkt 40 i januariöverenskommelsen, ”en svensk nystart” för nyanlända.
I en utredning som nyligen publicerades kommer Arbetsförmedlingen fram till att det så kallade intensivåret är så feltänkt och motsägelsefullt att det omöjligen kan spela någon avgörande roll för nyanländas etablering på arbetsmarknaden. Myndigheten uttrycker sig inte just så men det blir kontentan av alla problem den finner.
Ett sådant problem är att en stor andel nyanlända enligt regeringens egen definition är diskvalificerade från deltagande i intensivåret. 60 procent av de nyanlända som idag befinner sig i etableringsprogrammet saknar gymnasieutbildning. Tre fjärdedelar av dessa har belagts med utbildningsplikt, det vill säga måste utbilda sig under två år för att inte bli av med sin ersättning. På detta sätt hamnar nästan hälften av de nyanlända (76 procent av 60 procent) utanför intensivåret.
Nästa problem är den dryga femtedel av de nyanlända i etableringsprogrammet som visserligen bedöms icke-matchningsbara men samtidigt inte omfattas av utbildningsplikt. Det kan bero på att de helt saknar yrkeserfarenhet, har problem med hälsan eller har en social situation som tvingar dem att koncentrera sig på annat.
Ett tredje problem är nyanlända med eftergymnasial utbildning som inte vill ta del av något intensivår. De kanske hellre vill påbörja snabbspår mot legitimationsyrken som läkare eller sjuksköterska.
Redan här har en stor del av den tänkta målgruppen fallit bort. Sedan kommer jämställdheten.
Intensivåret ska uttryckligen bygga på deltagarnas motivation och samtidigt vara jämställt. Som Arbetsförmedlingen noterar har ännu ingen lyckats kombinera dessa båda mål i etableringen av nyanlända. Ska nyanlända kvinnor motiveras att delta, måste intensivåret enligt Arbetsförmedlingen bli mindre intensivt och vara mycket längre än ett år.
För män är problemet det omvända. Motiverade individer, noterar myndigheten, har en drivkraft att hitta egna vägar till försörjning. Den största utmaningen för Arbetsförmedlingen är att ”fånga upp” och skriva in dem i olika arbetsmarknadsinsatser innan de har skaffat jobb på egen hand.
Totalt kanske 10-15 procent av de inskrivna i etableringsprogrammet kan komma i fråga för intensivåret. Den stora integrationsreformen skulle enligt Arbetsförmedlingens scenario omfatta som mest 1 200 personer per år. År 2022 väntas inflödet i intensivåret vara 105 personer per månad.
Detta kan jämföras med formuleringarna i januariöverenskommelsen som regeringen och stödpartierna slöt. ”Sverige har en stor integrationsutmaning”, står det där. ”Nyanlända ska in snabbare på arbetsmarknaden.”
Den enda åtgärden som föreslås är emellertid just intensivåret. Nu säger ansvarig myndighet att åtgärden är irrelevant för 85-90 procent av de nyanlända i etableringsprogrammet, och knappt heller för den tiondel som eventuellt kan skrivas in i åtgärden. Problemet är, liksom vid reformen av Arbetsförmedlingen, att man inte tar någon hänsyn till hur dagens svenska arbetslöshet ser ut. Januariöverenskommelsen är säkert en lösning på något, men inte på de stora och svåra problem Sverige står inför.
