Intensivvård för företagare
Covid-19 ritar om allt, även den ekonomiska politiken. Moderaterna går betydligt längre än regeringen och vill både ge direktstöd till företagen och att staten ska gå in som ägare i bolag med omsättning under 500 miljoner kronor.
Pengarna det handlar om hade varit helt otänkbara för några veckor sedan. Bara den enskilda åtgärden att staten tar kostnaden för arbetsgivaravgiften under två månader kostar staten över 70 miljarder kronor.
Men bakgrunden är att det sociala tvärstoppet till följd av covid-19 också har blivit ett ekonomiskt stopp. Summan av alla aktörers var för sig rationella beslut blir en ekonomisk kollaps som är mer långtgående än folkhälsoutmaningen. Här kan bara staten agera för att stabilisera.
Samtidigt är det något i krispaketen som saknas, nämligen en koppling till smittskyddsåtgärderna i sig. Är det samhällsekonomiskt rimligt att pigga 70-åringar i hela landet ska hålla sig hemma? Är det, om man tar en fråga som kommer att avgöras framöver, samhällsekonomiskt att hålla frisk arbetskraft hemma för att skolorna är stängda?
Några sådana analyser har ännu inte gjorts. Folkhälsomyndigheten gör dem inte, ej heller regeringen. Partierna kräver dem inte eftersom de inte vill ha någon konflikt kring åtgärderna mot smittspridning.
Resultatet blir att ännu mer pengar måste satsas på företagens blotta överlevnad. I nästa steg lär man dessutom behöva stötta medborgarna med direkta bidrag så att de vågar köpa tjänster och varor av företagen som staten försöker rädda.
Så kan det inte fortgå. I längden går det inte att hålla isär smittskydd och finanser.
