Klarspråk om skogsbruk
När man pratar om Sveriges netto-utsläpp av växthusgaser går det inte att undvika att nämna skogen. De växande träden binder koldioxid som, särskilt om de skördas och blir produkter som ersätter fossila, gör klimatet en stor tjänst. Skogen är också en viktig svensk exportvara och spar-investering för många privatpersoner. Det är alltså av många anledningar en resurs värd att måna om, men bara om den tas om hand om på rätt sätt.
Med anledning av stormen Ciara som briserat över södra Sverige i dagarna uppmanas skogsägare att ta ut nedblåsta träd från sina skogar. Detta eftersom de annars lätt blir härbärge för invasion från det potenta skadedjuret granbarkborren. Att aktivt bruka skogen och säkerställa dess produktion, borde vara en samlad uppmaning från det offentliga.
Stormen verkar inte ha orsakat några ”stora, akuta skador på skogen”, enligt Skogsstyrelsen.
Vilket är en lättnad på det nationella planet. Men för någon av de 300 000 små privata skogsägarna runt om i landet, kan det vara pensionen som försvinner med skogsbeståndet.
De senaste åren har skador av granbarkborre i södra Sveriges granskogar varit ett minst lika stort hot som stormar, och inte heller helt orelaterat. För vindfällen av gran är det som granbarkborren främst intresserar sig för när det är dags att föröka sig. 2018 angreps tre till fyra miljoner skogskubikmeter av granbarkborren, 2019 fördubblades skadorna. Ett alarmerande problem för en av Sveriges största exportbranscher.
Barkborrens ägg läggs i granens bark runt april-maj och kläcks några veckor senare. Det enda sättet att angripa problemet är att jobba preventivt under den perioden. Man behöver se till att det inte finns material för insekten att äta och lägga ägg i, och avverka angripna träd så fort som möjligt.
Eftersom de effektiva åtgärderna mestadels är av preventiv art, har Skogsstyrelsen publicerat en karta där riskbestånd, alltså skogar som kan komma att bli extra utsatta, markerats ut. Detta för att skogsägare lätt ska kunna inse behovet av att ingripa. Kartan visar att en femtedel av skogarna i södra Sverige löper risk att bli angripna, varav många i Småland.
Parallellt pågår kampanjer som sår misstro mot skogsbrukare. Fältbiologerna, Naturskyddsföreningens fristående ungdomsförbund, har lanserat en hemsida helt dedikerad åt att driva opinion mot ett aktivt förvaltande av skogen. Förbundet är den enda organisationen i kategorin miljöorganisation som Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor ger bidrag till. Tyvärr är det inte enda exemplet.
Många andra föreningar med offentlig koppling och folkvalda församlingar sprider en kontraproduktiv syn på skogen. Mönsterås kommun till exempel, väntas besluta att en större andel av kommunens skogsinnehav ska stå orörd. Ett annat förslag är att inga kalhyggen ska finnas i närheten av bebyggda områden, vilket vore ytterligare ett sätt att missunna icke-skogsägare att se hur modernt och klimatsmart skogsbruk går till.
Moderaterna föreslår ett tak för andel skyddad skog i Sverige som inte är högre än den areal som är undantagen brukande idag. Det är tråkigt att synsätten på skogen skiljer sig så mycket att den typen av förslag ens behöver lanseras, men välkommet klarspråk.
