Maria Abrahamsson: Moderata kvinnor som förändrade Europa

”När Sovjet upphörde och Ryssland tog vid så var det med Jeltsin vid rodret. Jag hade bra kontakt med utrikesminister Andrej Kozyrev. Han var en relativt europeisk politiker. Men det här var fortfarande under demokratiseringsåren med hopp om och eufori för fortsatt demokratisering”.

Med de orden blickar Margareta af Ugglas tillbaka på det optimistiska 1990-talet. Hon gör det i den nyutgivna boken Moderata kvinnor i europeisk hetluft (Sällskapet för Moderata Kvinnors Historia, redaktör Inger René). Det är en fascinerande skrift där nio kvinnor beskriver hur de verkat för moderata idéer i EU och Europarådet.

Med bakgrund som utrikesminister (1991-94) blev Margareta af Ugglas naturlig ledare för den femhövdade trupp riksdagsledamöter som i och med det svenska EU-inträdet 1995 utsågs att företräda partiet i Bryssel. Den då 24-åriga EU-entusiasten Anna Kinberg nappade på erbjudandet att på plats bygga upp ett partikansli. Det var ett slit och stångade mot byråkrati men framför allt ett arbete präglat av nybyggaranda, skriver AKB. I dagens politiska landskap efterlyser hon mer av den andan, ”inte minst i ett parti som gått i opposition och behöver kraft att blicka framåt”.

Charlotte Cederschiöld hör inte till dem som sätter sitt ljus under skäppan. Gedigna språkkunskaper, ivrigt nätverkande och detaljerad sakkännedom lyfter hon fram som avgörande för hennes förhandlingsframgångar i moderata profilfrågor som brottsbekämpning, öppenhet och respekt för äganderätten. Välförtjänt kröntes Cederschiölds karriär i EU med titeln vice talman i Europaparlamentet (2001-2004).

I provvalet till Europaparlamentetsvalet 1995 sopade Gunilla Carlsson banan med partiledningens toppkandidat. Carlsson lät sig nöjas med en andraplacering på valsedeln. Strid tog hon i stället när hon 1999 fick EPP-gruppen att sluta upp bakom misstroendeförklaringen mot EU-kommissionens ordförande Jacques Santer vilket ledde till hela kommissionens fall. Det är rafflande läsning om en oerhörd händelse i europeisk politik.

Anna-Maria Corazza Bildt lämnar ingen oberörd. Därför har också hon en självklar plats i boken. Olika åsikter finns om hennes insatser i EU-parlamentet. För mig är energiknippet Anna-Maria främst en sinnebild för fred och företagande.

Under åren som delegat i Europarådet (2007-2014) övervakade Marietta De Pourbaix-Lundin Ukraina där president Janukovytj hade lovat folket ett närmande till EU. I stället hoppade han upp i knät på Putin. I Kiev följer hon med fara för egen säkerhet hur kravallpolis och regimens krypskyttar brutalt slår till mot frihetsdemonstrerande ukrainare. Jag blev portad av Putin skriver Marietta De Pourbaix-Lundin, och är stolt över den ”hedrande utmärkelsen”.

För Ukraina väntade än värre dagar. Krim är av allt att döma förlorat och kriget mot den ryska skuggarmén är inne på sitt sjätte år. Margareta af Ugglas hopp om ett fredligare och mer demokratiskt Ryssland är avlägsnare än någonsin.

Med en förhoppning om ljusare tider avslutar jag nu min medverkan på ledarsidan och önskar alla kloka läsare God jul och Gott nytt år!