Martin Tunström: Moralisk stormakt med anor

Tankarna på Sverige som en moralisk stormakt formades inte av socialdemokratin utan bör snarare förstås utifrån en äldre svensk konservativt färgad tradition, enligt ett nytt praktverk över svensk utrikespolitik.
Utbildningsminister Olof Palme och den nordvietnamesiska ambassadören i Moskva Nguyen Tho Chyan demonstrerar sida vid sida mot USA:s krig i Vietnam 21 februari 1968.
Foto: PRESSENS BILD

Uttrycket ”moralisk stormakt” ofta uttalat med ett djupt förakt i rösten brukar användas för att i nedvärderande termer beskriva den svenska utrikespolitiska linjen när det gäller frågor som fredsförhandlingar, bistånd och nedrustning. Vanligen förknippas det med särskilt den socialdemokratiska partivänsterns utrikespolitiska radikalism såsom Palestinaerkännandet, USA-kritiken och FN-engagemanget.

Men detta är en förenklad historiesyn, visar professorn vid Försvarshögskolan, Gunnar Åselius, i boken Vietnamkriget och de svenska diplomaterna (Dialogos) som strax före jul utsågs till årets svenska fackbok av Stiftelsen Axess.

Det är ett epokgörande verk som visar hur den svenska Vietnampolitiken baserades på villfarelser om att Nordvietnams ledning drevs mer av rättfärdig nationalism än av kommunism och om att Vietnam var en historisk given nation. Politiken tonade konstant ner Sovjetunionen och Kinas intressen och militära engagemang i regionen. Fokus i studier och rapportering om utrikespolitik ligger ofta på den politiska nivån, det vill säga på stats- och utrikesministrars agerande. Åselius använder istället läslampan till att studera diplomaternas agerande väl i linje med den statsvetenskapliga teorin att förvaltningens betydelse i många politikområden vanligen underskattas. Bokens bärande tes är också att kritiken mot USA under kriget till stor del odlades och växte inom Utrikesdepartementet, detta i kontrast till den vanliga föreställningen att de svenska protesterna formades av en allt mer radikal socialdemokrati under Palmes ledning.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

Och som Gunnar Åselius skriver var många av de mest tongivande diplomaterna inte alls politiskt radikala. De var tvärtom barn av ett protestantiskt präglat samhälle och en svensk ämbetsmannatradition.

Arvet från Uppsalaprofessorn i filosofi, Boström, om att varje nation får sin legitimitet genom de idéer staten representerar gav tankarna på Sveriges globala ansvar en filosofisk grund. Sverige betydelse i världen skulle därmed inte mätas i traditionella makttermer, såsom militär förmåga, utan utifrån moraliska värden. Den protestantiska pliktetiken betonade i sin tur den enskilde diplomatens ansvar. Och sedan länge präglades den svenska förvaltningen av självständiga myndigheter, även om just ambassaderna präglades av ett visst ministerstyre från UD.

Från denna tradition och dess idealistiska syn på världen skapades också en kultur där exempelvis Nordvietnams diplomaters ord togs på uppriktigt allvar. ”Du ska inte ljuga”.

Det nya och avvikande bidraget från Socialdemokratin var däremot antiimperialismen som saknade historisk förankring i nationen.

Resonemanget kan med fördel utsträckas till våra dagar. Carl Bildt var fredsmäklaren på Balkan. Sverige spelade en betydelsefull roll i EU:s utvidgning och förstås i de baltiska staternas självständighet. De internationella militära insatserna har dels strategiska mål, hjälper vi andra förväntar vi oss hjälp, men ska också förstås mot denna historiska bakgrund. Utrikesdepartementets helt unika och öppna kartläggning av mänskliga rättigheter i världen är ett sista exempel.

Framställningen visar också hur Socialdemokratin var snabb med att dra politisk fördel av en ämbetsmannaorganisation som den aldrig varit helt bekväm med. Och även denna bok visar hur ”den moraliska stormakten” precis som välfärdsstaten, centralmakten och det lokala självstyret, är svenska särdrag som är äldre än socialdemokratin

Läs mer

Ledare Barometern

Sverige står sig slätt mot den hänsynslösa supermakten

Fallet Gui Minhai måste få konsekvenser för hur diplomatin bedrivs.

Medan du sov

Medan du sov: Här är nattens händelser

En natt utan några större nyhetshändelser i Kronoberg eller Kalmar län.

Ledare

Martin Tunström: ”Anders Henriksson offside i Kalmar FF”

Anders Henriksson (S) företräder en organisation som kräver att elitidrotten ska stå för en ökad andel av sina kostnader samtidigt som han föreslås till ordförande för Kalmar FF.

Ledare

GM-grödor är inte farliga

Konsensus från forskarvärlden har länge varit att de genmodifierade grödorna inte är farligare än vanliga. Men GMO-grödor är fortfarande hårt reglerade i EU. De måste godkännas i extremt utdragna och dyra processer där de ändå oftast får nej i slutändan

Ledare

Ledare: ”Norden ersätter inte Nato”

Ett fortsatt utökat försvarssamarbete i Norden är en naturlig utveckling, men Norge kan faktiskt inte ersätta Nato.

Martin Tunström

Ledare: "Utrikespolitiken har kännetecknats av slalomsvängar”

Konfliktnivån mellan partierna i utrikespolitiken är på väg ned sedan Ann Linde ersatte Margot Wallström som utrikesminister.