Moderaterna fick rätt om Fidesz
Blev de svenska väljarna lurade av Kristdemokraterna och Moderaterna i det senaste EU-valet? Denna spännande teori lanserades nyligen av centerpartisten Fredrick Federley, som lät förstå att M- och KD-kritiken mot det kontroversiella ungerska regeringspartiet Fidesz var rent hyckleri, en ”fint inför valrörelsen”. Väl i Europaparlamentet fortsätter Moderaterna, KD och Fidesz att tillhöra samma kristdemokratiska grupp och Fideszledamöter har till och med fått tunga utskottspositioner i kraft av sin EPP-tillhörighet.
Federleys spekulationer var dock förhastade. Fidesz har inte släppts in i någon värme. Den suspendering som Moderaterna tog initiativ till pågår fortfarande. Vid EPP:s kongress i Zagreb höll en lång av premiärministrar tillhörande EPP-familjen tal, men inte Viktor Orban. Någon ungersk delegation var inte på plats.
EPP:s nye ordförande Donald Tusk, tidigare Europeiska rådets ordförande, var i sitt tal på kongressen mycket tydlig. ”Under inga omständigheter får vi ge bort frågorna om säkerhet och ordning till politiska populister, manipulatörer och despoter, som får människor att tro att frihet inte kan förenas med säkerhet, att skydd av våra gränser och vårt territorium inte kan förenas med liberal demokrati och att ett effektivt styre inte kan förenas med rättsstat”, sa han.
Detta är enligt Tusk kärnan i den debatt som pågår inom EPP, och som han har för avsikt att föra till ett slut snarast möjligt. ”Vi kommer inte att offra värden som medborgerliga rättigheter, rättsstat och anständighet på säkerhetens och ordningens altare … Den som inte kan acceptera detta har i praktiken ställt sig utanför vår familj.”
Naturligtvis krävs det någon form av process för att ett medlemsparti vars ledamöter i Europaparlamentet inte har utmärkt sig negativt ska stängas av definitivt. Men att som Federley låta påskina att ingenting pågår alls är att vilseleda svenska väljare.
Även utan Fidesz finns en stor mångfald av åsikter inom EPP, liksom inom alla grupperingar som gör anspråk på att företräda väljare i hela Europa. Somliga av dessa åsikter skulle i en svensk kontext verka anstötliga. Prioriteringar skiljer sig också åt. Men detta är en ofrånkomlig följd av att EU består av närmare 30 länder med olika historiska erfarenheter. Den som förordar utvidgning – och det gör de flesta – bör vara medveten om att det faktiskt finns människor som inte tänker enligt svenska linjer.
Inom EPP pågår också en förskjutning österut. I det senaste EU-valet gjorde de tyska kristdemokraterna dåligt ifrån sig, likaså Forza Italia. I Frankrike tappade Republikanerna tre av fem väljare. De nya medlemsländernas andel av EPP-gruppen i parlamentet har därmed ökat, på samma sätt som de sydeuropeiska socialdemokraterna utgör en större andel av sin grupp.
I den största politiska familjen måste också toleransen vara som störst.
Men vad som var tydligt under EPP-kongressen i Zagreb var att också toleransen har sina gränser. Donald Tusk är känd som en rättfram och profilerad politiker. Det var inte sannolikt att han skulle kompromissa i Fideszfrågan. Ändå var han den enda kandidaten till partiordförande och endast ett fåtal delegater röstade emot honom. Hela 93 procent röstade för.
Det klagas ibland på att den svenska medierapporteringen om EU-politik är för dålig och att debatten är för okunnig. Federleys missriktade kritik mot Moderaterna och KD visar att även folkvalda har ett ansvar att besinna.
