1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down

Rätt att vidga tjänstefel

Både medborgare och offentliganställda vinner på att tjänemannaansvaret är på väg att återinföras.
Straffriheten har försvagat offentliganställdas status.
Foto: Claudio Bresciani / TT

Författaren Vilhelm Moberg satte med sin magiska utvandrarserie bilden av den svenska emigrationen till Amerika. Fiktionen blev med tiden fakta. Romansviten odlade berättelsen om ett utbrett religiöst förtryck i Sverige, något som inte fanns, och medan de flesta svenskar som korsade Atlanten stannade i städerna hamnade Karl-Oscar och Kristina på landsbygden.

Bidrog Vilhelm Moberg också till att den svenska ämbetsmannen blev en arbetstagare som kom att ansvara inför arbetsledningen på arbetsplatsen istället för inför lagen och allmänheten?

I vart fall formades som det numera heter ett narrativ, en berättelse, om hur den statliga förvaltningen byråkratiserades och korrumperades. I det gamla riket reser Urban Secretessius, tingsnotarie vid Norra Härads domsaga i Småland, till landet Idyllien. Han imponeras över att arbetslösheten är minimal genom att medborgarna får stå i köer eller sitta i myndigheters väntrum. Förhållandena i Idyllien som skildras är tydligt inspirerade av skandalerna, den rättsröta, som Moberg uppmärksammade i Sverige.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

Men liberalen Moberg gav därmed också den socialdemokratiska kritiken mot ämbetsmannastaten intellektuellt och litterärt stöd. I tidigare svensk litteratur, som i Röda rummet av August Strindberg, skildras den svenska statsförvaltningen med kritiska ögon. Bara på kontoret för löneutbetalningar arbetas det. men som statsvetarprofessorn Bo Rothstein påpekade skrev aldrig Strindberg att ämbetsmannen var korrumperad. I Strindbergs Röda rummet finner vi därför en tidig förklaring till tilltron till statsförvaltningen och den höga mellanmänskliga tilliten som präglar Sverige. Den som litar på staten, litar också på sin granne.

Ämbetsmannastaten passade inte perfekt in i den socialdemokratiska statsmodellen. Den lojale statstjänstemannen förverkligades visserligen de politiska satsningarna. Och i huvudsak har de självständiga verken bestått. Men med anställningsreformer på 1970-talet kom ämbetsmännen att regleras under samma lagar som den privatanställda löntagaren. Det personliga och professionella ansvaret försvagades medan inslagen av politiska överväganden och marknadsstyrning såsom kundmodeller, förstärktes.

I det utredningsdirektiv som regeringen förra veckan presenterad om att stärka rättsskyddet för journalister ingick också, föga uppmärksammat, att frågan om ett återinfört tjänstemannaansvar ska utredas.

Regeringen har inte varit snabbfotad. Redan för två år sedan kom riksdagen med ett tillkännagivande i frågan.

I sak innebär det att offentliganställda juridiskt kan komma att ställas till svars i högre grad än i dag. Brottet tjänstefel är på det hela taget närmast straffritt, ringa tjänstefel straffas inte, och antalet åtal är få. Det är heller inte brottsligt att slösa exempelvis med skattemedel. Tjänstefel är kopplat till det vagt definierade begreppet myndighetsutövning.

Det handlar om att säkra medborgarnas förtroende för offentlig verksamhet. Men straffansvar försvagar inte utan förstärker också kommun, region och statsanställdas ställning. De kan tydligare hänvisa till lag i samband med påtryckningar. Det gäller läraren som utsätts för påtryckningar av föräldrar vid betygsättning. Det gäller tjänstepersonen som ska betala ut ett stöd, som saknar stöd i kommunallagen, till ett företag.

Ett nytt efterlängtat kapitel i den svenska förvaltningshistorien är äntligen på väg att skrivas.