Slå larm om kommunala väktare
Kommuner har många uppgifter som de är tvingade att utföra. Inget tyder på att tyngden av dessa uppgifter kommer att minska. Så det är onekligen ett märkligt grepp att ta på sig nya uppdrag, som inte finns i någon kommuns arbetsbeskrivning och inte heller motsvarar någon kompetens som finns inom kommunen. Kalmar kommun är i färd att göra just detta.
På kommunfullmäktige under måndagen behandlas en larm- och skyddspolicy för Kalmar kommun. I denna policy ingår formuleringar om att etablera en kommunal bevakningstjänst istället för att upphandla bevakningstjänster av företag. ”Kommunen bör se över möjligheten att, generellt för bevakningstjänster och larmmottagning, ansöka om auktorisation för att få utföra bevakningstjänster”, står det bland annat.
Det är ett långtgående förslag. Kommunen skulle redan idag kunna anställa personer och kalla dem exempelvis trygghetsvärdar. Auktorisation behöver man för att ha personal som ska arbeta med väktarbehörighet, vilket bland annat innebär rätt att bära batong.
Varför kommunen behöver bedriva detta arbete i egen regi har aldrig framgått. Att behoven av bevakningstjänster är så stora att en egen organisation är motiverad framstår som osannolikt. Att tidigare upphandlingar inte har motsvarat förväntningarna faller snarare tillbaka på kommunen som har köpt något den inte ville ha. Att kommunen skulle vara bättre på att rekrytera lämplig personal till uppgiften än vad specialiserade företag är, förefaller otroligt.
Det mest konkreta argumentet för egen bevakningspersonal som har framkommit är att den skulle kunna kopplas till kommunens egen larmcentral, istället för till något av de stora säkerhetsföretagens larmcentraler eller en fristående larmcentral. ”Avtal för bevakningstjänster som ingåtts med extern larmcentral, avseende larmmottagning, ska inte förlängas”, står det i larm- och skyddspolicyn.
Men det argumentet leder egentligen ingenvart. Att driva en larmcentral är ingen kommunal kärnverksamhet heller. Det finns en fungerande marknad för larmcentraler också. En relativt liten kommun som Kalmar har inget uppenbart behov av en egen larmcentral när stora kommuner klarar sig utan.
Men i och med att den finns, bygger man vidare på denna säregna lösning. ”Kommunen ska fortsätta att utveckla den egna larmcentralen för att möta framtida krav avseende bevakningstjänster”, är inriktningen i larm- och skyddspolicyn. Vill man tvunget att väktare ska vara kopplade till den kommunala larmcentralen, går det att ha ett sådant krav i upphandlingen.
S-C-V-majoriteten i Kalmar kommun vinnlägger sig i allmänhet om en pragmatisk snarare än renlärigt ideologisk framtoning. Ett ideologiskt drivet styre skulle aldrig kunna härbärgera så olika partier som Centerpartiet och Vänsterpartiet.
Varför man har hamnat i en så säregen position när det gäller bevakningstjänster är svårt att säga. Veterligen har ingen annan kommun i Sverige den lösning som Kalmar eftersträvar. Och det är på goda grunder. Kommuner ska inte konkurrera med privata företag. De ska inte gå in på fungerande marknader. De ska inte ge sig på nya uppgifter, utan koncentrera sig på kärnuppdraget. Där finns nog att göra.
