Annons

Social housing kommer till Sverige

Den nya hemlösheten driver fram nya lösningar.
Ledare • Publicerad 21 februari 2020
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Idag improviseras boendelösningar fram för personer utan kapital eller kötid.
Idag improviseras boendelösningar fram för personer utan kapital eller kötid.Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT

Strukturell hemlöshet är inte det svenska språkets mest begripliga uttryck, men SVT:s Uppdrag Granskning har i ett par uppmärksammade reportage illustrerat problemet.

Alltfler personer i Sverige är hemlösa, inte på grund av missbruk eller sociala problem utan på grund av att de inte kan göra sig gällande på bostadsmarknaden. De har inte kötiden som krävs för att få en hyreslägenhet, de har inte kapitalet som krävs för att köpa och de har inte kontakterna som hade kunnat kompensera för kötid och kapital.

Annons

Det är i mångt och mycket en migrationseffekt. Som bostadsforskaren Anna Granath Hansson sa vid ett seminarium arrangerat av tankesmedjan Fores i veckan, går det inte att öka befolkningen med en miljon på tio år utan att det händer någonting på bostadsmarknaden.

Dagens svenska system är illa rustat för att klara påfrestningen. Socialtjänsten är ingen bostadsförmedling. Uppdraget enligt socialtjänstlagen är begränsat till en snäv målgrupp. Därutöver kan man, men måste inte, hjälpa med tillfälliga boendelösningar. I Uppdrag Gransknings exempel fick en familj stöd för boende på vandrarhem beviljat vecka för vecka.

Sådana tillfälliga lösningar är olyckliga ur flera perspektiv. De tär på personerna som lever med kort framförhållning, de bidrar inte till integrationen och de är dyra för skattebetalarna. Det är därför föga förvånande att tongivande debattörer idag förordar något mer långsiktigt, en social bostadssektor i Sverige. I vissa kommuner har sådana ordningar redan införts. Regeringen har också sagt att en större andel av de hyresrätter som byggs med investeringsstöd ska hyras ut med så kallade sociala kontrakt, det vill säga en behovsprövad förtur.

Att någon typ av social bostadssektor kommer att etableras förefaller ofrånkomligt. Frågan som borde ställas är vad som krävs för att denna sektor ska uppfattas som rimlig och legitim.

Punkt ett är en restriktiv migrationspolitik. Löfte om bostad är ett synnerligen kraftfullt argument för att söka sig till Sverige. Ställer stat eller kommuner ut garantier om att alla får bostad, måste det balanseras med striktare regler exempelvis för anhöriginvandring.

Punkt två är att svenska medborgare måste inkluderas. Bosättningslagen som finns idag gör att kommuner måste anstränga sig mer för att hitta bostäder åt människor som aldrig varit i kommunen än åt att finna boende åt medborgare och kommuninvånare som exempelvis har betalningsanmärkningar. Även om utrikes födda kommer att dominera den sociala bostadssektorn måste svenska medborgare i princip ha tillgång till den också.

Punkt tre är att avsikten med att införa social bostadssektor kombineras med ambitionen att avveckla den. Det håller på att etableras en diskurs där ”svaga grupper” är något naturligt på bostadsmarknaden. Men den politiska ambitionen måste naturligtvis vara att de svaga grupperna ska vara så små som möjligt. Så många som möjligt ska ha möjlighet att försörja sig själva och ordna sitt eget boende.

Problemet är att samtliga dessa punkter kommer att kräva visst mod för att artikuleras. Risken är därmed att en social bostadssektor etableras, inte för att någon ville ha den utan för att den blev oundviklig, och att den därefter permanentas och expanderar. Icke-beslut kan få väl så långtgående konsekvenser som beslut.

Daniel BrawSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons