1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down

Socialbidrag fortsatt till svarta hyror

I spåren av coronakrisen kommer mer skattemedel att hamna hos kriminella.
Socialtjänsten får inte kräva in hyreskontrakt för att betala ut försörjningsstöd.
Foto: isabell Höjman/TT

Svarta hyreskontrakt är något som lagen ser strängt på. Samtidigt kan kommuner vara tvingade att via försörjningsstödet finansiera oseriösa hyresvärdar.

Uppsala kommun försökte i en ny policy komma till rätta med problemet, men fick se den underkänd av förvaltningsrätten.

Det finns nämligen inget krav i socialtjänstlagen på att den enskilde ska lämna in något intyg från fastighetsägaren. Kommunen kan inte begära att få se ett andrahandskontrakt. Det räcker med att boendekostnaden redovisas, exempelvis i form av utdrag från Swish, och att den kan bedömas som skälig.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

Socialstyrelsens allmänna råd om ekonomiskt bistånd, som täcker många upptänkliga boendesituationer, säger heller inget om hur misstänkta svarta kontrakt ska hanteras.

Men att socialbidrag kan hamna hos oseriösa uthyrare, rentav organiserad brottslighet, har varit känt en längre tid. I en kartläggning från Boverket 2015 rapporterades att nästan alla nyanlända i Göteborg som sökte ekonomiskt bistånd hade ett andrahandskontrakt utan skriftligt intyg från hyresvärden.

Den signal som det allmänna idag sänder ut till bostadsmarknaden är obegriplig. Å ena sidan ska handel med hyreskontrakt straffas hårt. Å andra sidan är socialtjänsten förhindrad att agera mot oriktiga hyresförhållanden och tvungen att hjälpa till med hyror som på goda grunder kan ifrågasättas. Hot om hårda tag kombineras med handfallenhet.

Det skulle vara märkligt om inte en tyst kunskap uppstår omkring att upptäcktsrisken är liten och att socialtjänsten inte har rätt att ställa krav.

I ljuset av coronakrisen blir detta särskilt allvarligt. Kommunerna står inför en ökning av ansökningar om ekonomiskt bistånd. Samtidigt är oordningen på bostadsmarknaden och den organiserade brottslighetens utbredning väl kända. Att mer kommunala skattemedel kommer att hamna hos oseriösa aktörer är i princip ofrånkomligt.

Hur kunde det bli så? Kunskapen har funnits, tiden likaså. Däremot har den politiska energin saknats.