Stopp, stopp och stopp för regeringens stopplag
När regeringen får in remissvaren på utredningen om att stoppa nya konfessionella skolor kan de tunga instanser som står bakom januaripartiernas linje räknas på ena handens fingrar. Ja, närmare bestämt på tummen. Det är bara Advokatsamfundet som inte ser rättsliga problem med ett förbud. Och Göteborgs stad har låtit tjänstemän skriva under ett positivt yttrande. Av de övriga juridiska instanserna följer avstyrkande efter avstyrkande. Ja de avstyrker inte utredningens förslag, eftersom utredaren slog fast att ett etableringsförbud nog inte var möjligt. De avslår regeringens linje.
De två förvaltningsrätter – Malmö och Stockholm – som utsetts till remissinstanser understryker att ett etableringsstopp hamnar i strid med andra rättigheter, som stadgas i Europakonventionen och EU-rätten.
Stockholms universitet – rättsvetenskapen ingår vanligen i den juridiska doktrinen - ställer den raka frågan om inte kontroll och tillsyn av fristående skolor borde räcka för att lösa ”problemet”.
Motivet med ett stopp står inte i proportion till att rättigheter inskränks. Samma resonemang för Justitiekanslern (JK) som vanligen väger tungt i lagstiftningsarbete som rör rättigheter. Uppsala universitet understryker att ett etableringsstopp borde omfatta - om det ska införas - alla fristående skolor. Den överrätt, Kammarrätten i Göteborg, som utsetts till remissinstans ger heller inte huvudförslaget något stöd.
I samband med Coronapandemin har bland annat Folkhälsomyndigheten påfallande ofta hänvisat till medborgaren rättigheter och vad som krävs för att de ska kunna inskränkas. I fråga om de konfessionella skolorna har grundlagsperspektivet emellertid vägt lätt som ett papper.
Den misstro som finns i Sverige gällande konfessionella skolor kan förstås utifrån den enhetliga tradition som länge präglade Sverige. Dominerande Svenska kyrkans församlingar driver på många håll förskolor, men fristående grundskolor är inte en del av dess samfunds självförståelse.
Politiken kan dock inte grundas på fördomar eller populism. Offensiven mot de konfessionella skolorna ter sig som en reaktion på år av misslyckad integration av nyanlända. Skolorna är en ”proxyfråga” för synen på islam.
Men de konfessionella skolorna skapar inga parallellsamhällen, i vart fall inte mer än vinstdrivande skolor. Det är samma skollag. Samma läroplan. Offensiven har också en trist religionskritisk slagsida som skadar förutsättningarna för att hålla i hop det svenska samhället.
Rättigheterna finns just för att minoriteter och individer ska skyddas. Kritiken från remissinstanserna handlar inte om lagteknik, om juridisk formuleringskonst, utan om att regeringen de facto vill göra avsteg från de principer som vi redan beslutat ska utgöra grunden för vårt samhälle.
Efter remissinstansernas hårda dom kan regeringen utan att tappa ansiktet slänga förslaget i cylinderarkivet.
Martin Tunström
