1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down

Daniel Braw: Stoppsignalen har inte gått fram till Region Kalmar

Regionens tåginvestering är ett högriskprojekt.
Inget hot om nedläggning men heller inget löfte om investeringar från Trafikverket.
Foto: Mats Holmertz

I slutet av förra året skickade Region Kalmar en inbjudan till Trafikverket om ett möte som kallades akut. Nu har det ägt rum, men utbytet tycks ha blivit så magert som man kunde befara.

Problemet är att regionen har beslutat om en gigantisk investering i nya tåg utan att försäkra sig om att Trafikverket kommer att göra motsvarande investering i banorna. Tvärtom saknas det förutsättningar för att tågen överhuvudtaget ska kunna köras.

Hela den svenska järnvägen genomgår nu en uppgradering till signalsystemet ERTMS, men det kommer att dröja minst tio år innan denna uppgradering sker i Kalmar län.

Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Barometern Oskarshamns-Tidningen politiska etikett är moderat.

De tåg som har köpts in är i sin tur inte kompatibla med det signalsystem som finns idag, ett system som är unikt för dessa båda bansträckor. Redan i januari 2019 krävde Region Kalmar av Trafikverket att Stångådals- och Tjustbanorna skulle få nytt signalsystem, men utan framgång.

Det var detta akuta problem som mötet skulle ha handlat om, men statliga infrastrukturinvesteringar påverkas inte av vilka investeringar exempelvis en region har gjort utan utgår från behov i jämförelse med andra tänkbara investeringar.

Att regionen tycks ha fattat beslut om miljardinvesteringar i förhoppning om att detta skulle väga upp lågt utnyttjande och sjunkande befolkningsprognoser var ett politiskt misstag av stora mått.

Föga förvånande utlovade Trafikverket inte heller vid detta möte någon ändring av den nationella planen för investeringar i infrastruktur. Det som framkom var att inga nedläggningsbeslut av Stångådals- och Tjustbanorna finns. Detta är dock inte det samma som ett löfte om att banorna prioriteras ens efter 2030.

Att man gärna investerar mer i det man redan har satsat mycket på är en vanlig ekonomisk och psykologisk reflex. Man sitter kvar i telefonkön längre än motiverat, bara för att inte förlora den tid man har satsat på att komma fram. Att erkänna en förlust, en felbedömning, sitter långt inne.

Men när det gäller tåginvesteringar är det avsevärda skattemedel som inte används till maximal nytta. Och som debaclet med signalsystemen har utvecklat sig, är risken överhängande att investeringen inte kommer till någon nytta alls.