Thunberg är ett barn av sin tid
Det handlar inte bara om att det är svårt att bli profet i sin egen stad. Klimatomställningen har kommit betydligt längre i Sverige än i jämförbara länder. Sverige har alltid gått före och det är därför symptomatiskt att en internationell klimatikon också kommer från Sverige. Hela den svenska energiproduktionen är fossilfri. Medan alarmism och nödläge präglar debatten jobbar svenska företag på att gå före och regeringens klimatsamordnare Svante Axelsson med bakgrund i Svenska Naturskyddsföreningen har fått epitetet ”den ständige optimisten” för sin förmåga att se omställningens möjligheter för svensk industri. Kanske väger också arvet efter Hans Rosling in. Han som pekade på hur världen blivit bättre, medan undergångsprofetior nu trumpetas ut.
Med tanke på klimatfrågans globala betydelse kan Greta Thunbergs samlande betydelse inte underskattas. Kritiken mot henne som fenomen bottnade tidigt hur medierna tog parti för en skolstrejk i strid med skollag. Men att hon behandlades som en stjärna utan att vara svaret skyldig på frågor är en fråga för medierna att hantera.
Det klimatengagemang som Thunberg hittills uppvisat har av breda grupper betraktats som opolitiskt. När Umeå kommun lät elever delta i en skolstrejk för klimatet tänkte nog få på att manifestationen kan stå i strid med grundlagen. Det sågs som en handling i det allmännas bästa. Något som visserligen visar hur grundlagars anda väger lätt i Sverige, men som också visar hur starka miljövärden är i vår kultur.
Efter drygt ett år ser Thunbergs rörelse däremot ut att politiseras vänsterut. Det är fråga om en radikalisering som lär motverka sitt eget syfte.
Klimatalarmismen har mötts med misstro hos stora grupper eftersom den betraktats som en metod att driva igenom andra samhällsförändringar med klimatargumentet som medel. De gröna antidemokraterna vill inskränka demokratin. Andra marknadsekonomin och det personliga ägandet. Dessutom höjer alarmism trösklarna för det personliga engagemanget. När konkreta åtgärder blir möjliga minskar rädslan för omställning.
Thunberg blir allt mer ett barn av sin tid. På klimattoppmötet i Madrid anknöt hos till de populistiska strömningarna när hon gjorde en åtskillnad mellan folk och politik. Folket ger hopp, menade Thunberg.
Det är en liknande grundhållning med ”ett homogent folk” i centrum som bär populismen. Och i denna teori ligger också att bara populismens ledare är den legitime uttolkaren av folkets önskningar, ingen annan. . Här är det Thunberg själv som är folkviljans sanna representant.
När Thunberg ser att klimatkrisen är född ur ”koloniala, patriarkala och rasistiska system” stämmer det ju med den rasism som inte minst det kinesiska ledarskapet visar mot landets minoriteter. Men begreppsapparaten kommer från vänster och handlar i själva verket om västvärldens historiska skuld. Det är ett resonemang som för fokus från utsläppen bort från Fastlands-Kina och som förminskar demokrati- och reformkrav på utvecklingsländer. Och som heller inte hör till de vetenskapliga fakta som Thunberg annars är noga med att understryka.
