Tvetydig seger för yttrandefriheten
En seger för det fria ordet? Så kan det onekligen tyckas när Ann-Sofie Hermansson, tidigare kommunstyrelsens ordförande i Göteborg (S), frikänns av tingsrätten där hon hade blivit stämd för förtal av två företrädare för Sveriges Förenade Muslimer och Muslimska mänskliga rättighetskommittén.
Men funderar man lite närmare är domen faktiskt problematisk. Hermansson frias för att de uttalanden som hon har gjort i flertalet fall saknar faktainnehåll, enligt tingsrätten. Begreppet ”extremist”, till exempel, är inte en uppgift i lagens mening. ”Det som i ett sammanhang framstår som en extrem uppfattning kan i ett helt annat sammanhang framstå som tillhörande mittfåran av åsikter och värderingar”. Detta är en total relativism.
På samma sätt är det, enligt tingsrätten, när Hermansson beskriver personerna som icke-demokrater. Vad demokrati är finns det ingen konsensus om, menar rätten, och därför går det inte heller att säga vad en icke-demokrat är. Påståendet saknar därmed innehåll. Det är snarast en känsloyttring.
Men naturligtvis finns det ett sakligt innehåll i begrepp som extrem och icke-demokratisk. Att det finns delade meningar om vad som utgör ett demokratiskt tillstånd betyder inte att vad som helst eller ingenting kan kallas demokrati. Att halshuggningar var vardag i Islamiska statens kalifat, för att ta ett extremt exempel, gör dem inte normala.
Hermansson blir frikänd, men till priset av att skärpan i hennes iakttagelser helt går förlorad.
