Välkommen första maj
När det gäller de stora helgdagarna skiljer sig firandet i Sverige från kontinentaleuropa. I Sverige är jul synonymt med julafton den 24 december, som i Tyskland och Frankrike är en arbetsdag. Påskbordet dukas på påskafton. I vår tradition inleds helgen på lördagskvällen klockan 18:00 och därför inleds firandet dagen innan den ”egentliga helgen”.
Det gäller också firandet av våren, som sker i dag. Vårdagen är egentligen den första maj, då Valborg har namnsdag. Det är på första maj som Lunds studentsångare sjunger in våren i tv.
På arbetarrörelsens röda dag, den första maj, brukar årligen också skrovliga ilskna röster, påverkade av de drycker som för många hör denna natt till, höjas för att helgdagsstatusen bör avskaffas. Det är av historielösheten präglat vårtecken.
Firandet av vårens ankomst är betydligt äldre än arbetarrörelsen. Valborg som givit namn åt vårdagen var enligt legenden en engelsk prinsessa som missionerade på 700-talet i Tyskland. Just den första maj ska hennes reliker ha flyttats. För att minnas henne tändes eldar just denna dag för att bland annat skrämma bort onda makter.
Valborgs budskap till människan manifesterades av de tre attribut som vanligen finns på hennes porträtt.
Boken hon bär understryker bildningens värde. Inte sällan har hon omtalats som den första kvinnliga författaren. Att Valborg också blivit studenternas högtidsdag med färskpotatis, drinkar och lokala traditioner, som forsränningen i Uppsala, ter sig därför inte som någon slump.
Oljekannan är en symbol för den fruktbarhet som följer med våren. När det döda åter får liv. När ljuset åter besegrat mörkret. I vår kultur med starka årstidsväxlingar är det extra lätt att relatera begrepp som vinter och vår till mörker och ljus.
Och sädesstråna illustrerar förhoppningen om en god skörd. Även i samband med denna högtid återvänder vi, som när julbordet dukas, till det uråldriga jordbrukssamhället. Till jordens och havets frukter, i termer av potatis, dill och sill.
Så förenas historia och framtidstro normalt sett kring den sprakande majbrasan, där det gamla eldas upp för att symboliskt bereda plats åt det nya. I år blir det annorlunda. Jublets kategorier kan i år inte hållas vid liv, som vanligt. Den för människan så viktiga delade upplevelsen kring eldens flammor kan i år inte äga rum.
Men traditionen har en större funktion. Valborg spred kunskapens ljus. Det behövs i dag också. Hon, skulle man kunna säga i de vårtal som ingen mikrofon någonsin lyckats förstärka, underströk jordbrukets och självhushållningens betydelse. Och med oljan i sin hand ingav hon hopp. Tre eviga punkter som om något känns extra aktuella just i år.
Elden bränner inga virus. Men pessimismen är framtidens värsta fiende och under denna kris har hoppets predikanter lyst med sin frånvaro i Sverige. Då finns det skäl att återvända till berättelser som den om Valborg.
Och det finns verkligen skäl att säga emot den som vill avskaffa den helhet som Valborgsmässoafton, som också är konungens födelsedag, och första maj utgör. Utan röddagsstämpeln på första maj urholkas den delade gemenskapen och en stunds av kollektiv stillhet skulle gå förlorad för alltid.
Martin Tunström
