Dyster demokratitrend späs på av coronakris

– Det oroar mig väldigt mycket att det påminner så mycket om 1930-talet, säger demokratiforskaren Staffan I Lindberg.

Han är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och föreståndare för forskningsinstitutet V-Dem, vars senaste årsrapport ger en minst sagt dyster bild av demokratiutvecklingen i världen. Av de 179 länder som rapporten omfattar – de flesta så kallade mikrostater, exempelvis små öriken, ingår inte – klassas 92 stycken eller drygt 51 procent som autokratier.

Autokrati är ett begrepp med stor spännvidd, men en sådan lever inte upp till grundkriterierna för en demokrati, och ofta är regimens makt i princip oinskränkt. Det är första gången sedan 2001 som autokratierna är i majoritet. Och ser man till andelen av världens befolkning som bor i dessa odemokratiska länder så är den ännu större, 54 procent.

V-Dem noterar även en "dramatisk" ökning av antalet demokratiska sammanbrott – totalt åtta länder trillade ner under skiljelinjen mellan demokrati och autokrati under fjolåret. Och på varningslistan över länder där det pågår en autokratisering, en negativ utveckling ur demokratisynpunkt, står exempelvis Polen och Tjeckien men också en rad G20-länder: Brasilien, Indien, Turkiet – och USA, som ju länge setts som en av den liberala demokratins främsta fanbärare.

Det finns även ljuspunkter i rapporten. Men först till det som Staffan I Lindberg ser som mest anmärkningsvärt när det gäller vår egen kontinent: utvecklingen i Ungern.

Ungern, som för bara tio år sedan sågs som en liberal demokrati, klassas nu som "elektoral autokrati" – en auktoritär stat som visserligen anordnar val men som på olika sätt ser till att resultatet av dessa val inte går regimen emot.

V-Dem pekar på att premiärminister Viktor Orbán och hans parti Fidesz har drivit igenom medielagar som kraftigt har begränsat pressfriheten i landet. Även den akademiska friheten, civilsamhällets möjligheter att verka och individuella fri- och rättigheter har beskurits.

Och nu, under coronapandemin, har den ungerska regimen gett sig själv möjligheten att styra direkt genom dekret, utan att rådfråga parlamentet – under obegränsad tid.

– Orbán har i princip samma maktbefogenheter i dag som Hitler hade 1934 i Tyskland. Och han bestämmer själv när de ska upphöra, säger Staffan I Lindberg.

Även när man vidgar perspektivet så har olika former av mediecensur, förtryck och trakasserier riktat mot journalister och civilsamhället samt begränsningar av den akademiska och konstnärliga friheten varit de vanligaste indikationerna på demokratins tillbakagång under den senaste tioårsperioden.

Att repressionen riktas åt just dessa håll är logiskt, enligt Staffan I Lindberg.

– Om du själv var makthavare i ett land och skulle vilja göra dig av med demokratin, det är klart att det första du skulle göra är att tysta dem som kan protestera och mobilisera. Har man gjort sig av med dem så har man kommit en ganska bra bit på vägen.

Han utvecklar: Utan pressfrihet så minskar drastiskt möjligheten för människor att informera sig om vad som verkligen sker i ett land. Och utan ett levande och fritt civilsamhälle – olika former av sammanslutningar och organisationer som står fria från staten – så är det svårt för människor att organisera sig och protestera.

– Och det är ju precis det som makthavarna i de här länderna strävar efter.

Den autokratiseringsvåg som nu sköljer över världen påverkar samtliga kontinenter. Ser man till enskilda länder så hänger autokratiseringen påfallande ofta samman med olika former av nationalistiska strömningar – det är det som får Staffan I Lindberg att dra paralleller till 1930-talet. Det faktum att vågen av avdemokratisering är så pass bred och omfattar så pass internationellt viktiga länder är extra illavarslande, säger han.

– De riskerar att dra med sig så många andra länder.

Till råga på allt ser Staffan I Lindberg hur svackan för den globala demokratin fördjupas under coronapandemin, som över huvud taget inte var aktuell när V-Dems årsrapport skrevs. Över 100 länder i världen har infört undantagstillstånd eller olika slags undantagslagar sedan krisen bröt ut, konstaterar han.

– Vi vet från forskningen att det finns en väldigt stark tendens att sådana lagar förlängs långt utöver den tid som är berättigat av ursprungsproblemet.

Det ligger också i farans riktning, enligt Lindberg, att vissa regimer börjar använda de "tillfälliga" lagarna för andra syften än vad som var tänkt, som att kväsa misshagliga journalister och oppositionella. Men också att makthavare passar på att flytta fram positionerna i kontroversiella frågor, som exempelvis aborträtten, när det inte är tillåtet att demonstrera. När krisen väl är över kan det bli svårt att vrida klockan tillbaka, varnar han.

Ljuspunkterna då? En hittar Staffan I Lindberg på hemmaplan. Han ser tecken på hur länder inom EU, men också inom samarbetsorganisationen OECD, försöker samla sig för att försvara demokratin – och här har Sverige, med den utrikespolitiska demokratisatsningen "Drive for democracy", varit en viktig inspirationskälla, enligt Lindberg.

Men framför allt: Samtidigt som 2019 på många sätt var ett bedrövligt år för demokratin i världen, så var det också ett protesternas år. V-Dem registrerade prodemokratiska massprotester i nästan hälften av världens länder. Folk gick ut på gatorna och protesterade för demokrati i länder som Hongkong, Sudan och Algeriet, och mot avdemokratisering i länder som Polen, Chile och Libanon.

Kraften i denna folkliga mobilisering var verkligen hoppingivande, säger Staffan I Lindberg.

– Vi kan bara hoppas att den kraften kommer tillbaka efter coronakrisen.