Annons

Svenskar kastar ljus över Dödahavsrullarna

Att få ihop ofullständiga fragment från Dödahavsrullarna i rätt ordning är ett mardrömslikt pusslande.
Med svensk hjälp har djur-dna utvunnits ur pergament med de gamla texterna. Därmed klarnar pusselbitarna och skrifterna kan lättare tolkas.
Vetenskap • Publicerad 3 juni 2020
Ett fragment från Dödahavsrullarna visas upp i Jerusalem. Arkivbild
Ett fragment från Dödahavsrullarna visas upp i Jerusalem. ArkivbildFoto: Sebastian Scheiner/AP/TT
Så här kan mardrömspusslet se ut. Att få ihop fragmenten från Dödahavsrullarna är inte gjort i en handvändning. Arkivbild.
Så här kan mardrömspusslet se ut. Att få ihop fragmenten från Dödahavsrullarna är inte gjort i en handvändning. Arkivbild.Foto: Dan Balilty/AP/TT
Delar av Dödahavsrullarna är i väsentligt bättre skick än fragmenten. Här pekar en israelisk museianställd på ordet "Jerusalem" i en av texterna, som bland annat innehåller de tidigaste utgåvorna av den hebreiska bibeln som har hittats. Arkivbild.
Delar av Dödahavsrullarna är i väsentligt bättre skick än fragmenten. Här pekar en israelisk museianställd på ordet "Jerusalem" i en av texterna, som bland annat innehåller de tidigaste utgåvorna av den hebreiska bibeln som har hittats. Arkivbild.Foto: Sebastian Scheiner/AP/TT

De första Dödahavsrullarna hittades 1947 i en grotta i trakten av Qumran vid Döda havets nordvästra strand. I andra grottor i trakten påträffades senare ytterligare handskrifter.

Det handlar om ungefär 2 000 år gamla judiska religiösa texter, som bland annat omfattar de allra tidigaste bevarade bibliska texterna.

Annons

I dag återstår cirka 25 000 fragment av pergament och papyrus. Dels har tiden sönderdelat Dödahavsrullarna, dels revs de itu av upptäckarna eftersom de fick mer betalt då de delade upp dem i fragment.

– På en del på fragment saknas halva texten, så att ändarna på pusselbiten är borta, säger Mattias Jakobsson, professor i genetik vid Uppsala universitet.

Lyckades renodla

Forskare i Israel har försökt få fram dna från fragment av djurhudar som använts till pergament, utan att nå sitt mål.

Nyheten om motgången nådde Mattias Jakobsson och hans forskargrupp – specialister på att utvinna och hantera mycket gammalt dna.

Ett 40-tal fragment skickades till deras laboratorium. Fragmenten var svårt kontaminerade. En av utmaningarna var att sortera bort allt mänskligt dna, men det gick.

– Tolkningen av texterna kan bero på i vilken ordning fragmenten sätts ihop. Det var utgångspunkten för hela studien, att med hjälp av dna kunna hjälpa till att pussla ihop fragment, säger Mattias Jakobsson.

Forskarlaget, som har arbetat ihop med kollegor på Tel Aviv-universitetet och Weill Cornell Medicine i USA, lyckades identifiera enstaka fårindivider utifrån fragmenten.

Gamla djur – nya rön

Om två fragment kommer från samma djur är slutsatsen att de ska läggas nära varandra när bitarna passas ihop.

– Det har lett fram till en förståelse av vissa texter. Vi kunde visa på att samma typ av text var skriven i olika versioner på olika djurmaterial, på fårhudar och även kohudar, som förmodligen inte kommer från Qumran.

– Det hjälper dem som är väldigt insatta i Dödahavsrullarna att göra en tolkning att det här är texter som fanns spridda under den här perioden. Och det leder till att man inte behöver tro att gruppen i Quram var en liten sekt som skrev detta vid sidan av, utan detta var vitt och brett spridda texter i området vid den här tidpunkten.

Annons

Mattias Jakobsson berättar att det finns tankar på att göra en mycket större studie:

– I princip är detta en pilotstudie för att visa att detta över huvud taget var möjligt, och visa för de israeliska myndigheterna att vi kan få fram dna från de här fragmenten.

Fakta: Dödahavsrullarna

Dödahavsrullarna, eller Qumrantexterna, kallas de handskrifter som sedan 1947 har påträffats i trakten av Qumran vid Döda havets nordvästra strand.

Det första fyndet gjordes av en beduinpojke som av en tillfällighet upptäckte några handskriftsrullar förvarade i krukor i en grotta. Den amerikanska arkeologiska skolan i Jerusalem fastställde att det rörde sig om hebreiska handskrifter från tiden kring vår tideräknings början. Fynd har gjorts i ytterligare tio grottor i trakten.

Utgrävningar vid Qumran tyder på att platsen var bebodd från cirka 135 före Kristus till 68 efter Kristus, med ett 30-tal års avbrott efter en jordbävning.

Skrifterna förvaras i Jerusalem – dels i Rockefellermuseet, dels i Israels museum. De utgörs bland annat av bibelhandskrifter. Jesajaboken finns i ett fullständigt och ett ofullständigt exemplar. Psaltaren i en ofullständig version. Det finns större eller mindre fragment av alla bibelböcker utom Ester. Därtill skrifter som från det religiösa samfund som hade sitt säte i Qumran

Källa: Nationalencyklopedin

TT
Så här jobbar Barometern Oskarshamns-Tidningen med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons