Fantasifull debutbok utan episkt driv
Bläckfiskarnas dal
Kapitelbok
Författare: Filip Lindkvist
Förlag: B Wahlströms
Öppningen av Filip Lindkvists debutroman är loj. Senare utvecklas ”Bläckfiskarnas dal” till en nog så spännande berättelse, men i början hoppas den för mycket på miljö- och personteckningens dragningskraft.
13-åriga Ostara anländer till Dunkelskär, relegerad från sin tidigare skola, osams med pappa. Hon ska bo hos mamman i fyren, men det visar sig att hon är ute på ett farligt forskningsuppdrag, på djupt vatten.
På sikt artar sig sökandet efter modern till ett äventyr. Det dröjer dock innan boken hittar ett engagerande episkt driv. De karaktärer Ostara lär känna är förvisso färgstarka, den roliga roboten Studs och den mystiske naturvetarpojken Aidan. De miljöer som den sjöfarande populationen vistas i är motsatsen till tråkiga och vardagliga.
Ändå – med tanke på vilken rik fantasi författaren har och vilka stilistiska kvaliteter han besitter, om han vill fånga och behålla läsare bör han sparka igång dramatiken redan från start, för konkurrensen inom fantasy är mördande.
Efter cirka halva boken kommer saker i rörelse. En flotta av ubåtar drar ut under förevändning att rädda livet på Ostaras mamma. Någon annan gissar att de istället har för avsikt att starta ett utrotningskrig mot bläckfiskar, ärkefienden.
Länge står det och väger, vilket är rafflande. Och bläckfiskarnas estetiska världar fascinerar.