Höj rösten för kulturen

Klart står att ett av de viktigaste fundamenten i vår demokrati, allas rätt att utöva och ta del av en fri och obunden kultur, är under attack. Allt högre höjs de röster som vill utestänga grupper, politiskt styra vilka berättelser som ska få berättas och vilka kulturyttringar som ska få visas. Steg för steg presenteras förslag vars innebörd skakar grundvalarna i den liberala demokratin så som vi är vana vid den. Jag är oroad för att samhällsdebatten är på väg att anpassas till den här nya åsiktskorridoren.

Exemplen på attackerna är många: Sverigedemokraterna vill kraftigt skära ned anslagen till folkhögskolor och studieförbund. Partiet vill också banta resurserna till de oberoende public service-bolagen och har tankar på att sälja SVT2 och P3. De föreslår också indragna bibliotekslån för de som saknar svenskt medborgarskap och vill inte att biblioteken längre ska få köpa in böcker på utländska språk. I Sölvesborg har partiet stoppat kommunen ifrån att köpa in ”utmanande samtidskonst” och nyligen kritiserade man biblioteket för att det hade arrangerat en dockteaterföreställning på arabiska. I Täby har vidare en SD-politiker nyligen försökt hindra ett författarbesök som skulle handla om hbtq-frågor. Här i Kalmar län har Sverigedemokraterna föreslagit att allt ekonomiskt stöd till Byteatern och Kalmar konstmuseum ska dras in. Liknande förslag läggs i hela Sverige.

Ovanstående är bara början på vad Sverigedemokraterna vill göra. Skulle hela partiets kulturpolitik bli verklighet skulle Kalmar län och Sverige i grunden se annorlunda ut. Vårt samhälle hade blivit slutnare och tystare där allt fler inte kan eller vågar ifrågasätta utvecklingen.

De majoritetspartier som styr landet, regionen och kommunen har sagt nej till SDs förslag och ståndaktigt hållit partiet borta från inflytande. Men vad händer i en framtid då SD har släppts in i värmen och blivit accepterade som samarbetspartner av Moderaterna och Kristdemokraterna? I allt fler kommuner händer just detta.

För att kunna ta striden måste man först och främst förstå varför Sverigedemokraterna attackerar kulturlivet. Ytterst handlar det om makten över ordet och kontrollen över medborgarna. I alla tider och i alla samhällen har nationalister, populister och extrema högerpartier attackerat den fria kulturen och medierna. Kulturpolitiken har använts för att styra vilket slags kulturarv som har tillåtits visas upp, för att begränsa yttrandefriheten och censurera berättelser och olika konstnärliga uttryck.

Det främsta historiska exemplet hittas i Nazityskland där Adolf Hitler tidigt insåg vikten av att kontrollera filmindustrin och radions sändningar för att på så sätt styra landet och befolkningen.

Ett nutida exempel har vi i Polen där det högernationalistiska partiet Lag och rättvisa kraftigt har nedmonterat public service och den fria journalistiken sedan de kom till makten 2015.

För det andra måste man inse att SD i sina konkreta förslag faktiskt beskriver sitt framtidssamhälle. De reformer som presenteras visar att de är beredda att genomföra politiken på bekostnad av grupper i samhället och på kulturlivets oberoende. Hotet mot kulturen och den konstnärliga friheten är därför ingen överdrift som kan viftas bort, utan måste tas på största allvar.

För det det tredje måste var och ett av partierna beskriva sin egna politik. Det duger inte att bara beskriva motståndarnas. Varje parti behöver ha en stark idé och vision för sin kulturpolitik.

Jag vill avslutningsvis uppmana alla som vill ha ett fortsatt öppet och levande kulturliv: Engagera er och höj era röster för alla människors rätt till sitt språk, till kultur och ett fritt skapande utan politiska pekpinnar!

Jonas Hellberg, socialdemokratisk kulturpolitiker i Kalmar.