”Året är här men är Sverige redo för förändringen”

Även i Sverige avslutades årtiondet med omvälvningar, som i grunden hotar de etablerade maktblocken. Dessa förändringar må inte vara lika dramatiska som upploppen på Hongkongs gator, men de är likväl kapabla till att föda stora politiska förändringar.

Ulf Kristerssons beslut att inleda samtal med SD, kan i själva verket sägas vara det svenska politiska 20-talets verkliga början, och är inledningen på en förändring som är helt nödvändig. Sedan Reinfeldts regeringstid har Sverige dignat under en borgerlighet förhäxad av idealistiska utopiidéer, som helt saknat den verklighetsförankrade konservativ politik, som man vanligtvis förväntar sig av ett borgerligt block.

2019 års politiska förändringar innefattar alltså paradoxalt nog i viss mån även ett återvändande till ett normaltillstånd, som rådde innan 2006. I samband med detta normaliserande paradigmskifte, höjdes flera förvirrade röster, som varnade för en upprepning av 30-talet. Förutom att vara synnerligen anstötliga är dessa varningar även i grunden helt missriktade.

Faktum är att det är just radikaliseringen av den sittande politiska eliten, född ur dess vilda skräck inför folkviljan, som utgör ett av de största hoten mot Sveriges fast rotade demokratiska institutioner.

Med massiva sociala problem och med en välfärdsstat i fritt fall, är det i vart fall hög tid att överge det förra årtiondets blåögda och misslyckade politik, och förbereda för ett årtionde, där vi bygger upp vad det föregående förstörde. Det kommer att kräva möda.

Vi står knappast inför ett nytt glada 20-tal, och om vi tillsammans på riktigt skall betvinga de otaliga problem som de första tjugo åren av 2000-talet inneburit för vårt land måste SD, M och KD lämna alla interna smådispyter därhän, sluta leden och satsa allt på ett kort - att tillsammans vinna en majoritet i riksdagen 2022.

Jonathan Sager (Ungsvenskarna)

Henric Colliander (Ungsvenskarna