”Varför göra Ekopark Hornsö till nationalpark”
Tivedens nationalpark, som har vissa likheter med Hornsöområdet, kan tjäna som jämförelse. Tiveden är populär av flera anledningar. Den ligger nära flera relativt stora städer något som lockar till dagsutflykter. Här finns en inarbetad vildmark. Inte minst Heidenstam har i dikt och prosa lockat många till denna trollens och de stora stenblockens skogar. Enbart den röda näckrosen i Fagertärn drar tusentals människor till Tiveden varje sommar.
Ekopark Hornsö är inte spektakulär, men en underbar vildmark där själen kan få ro. Att staten skulle gå med på att här avsätta en nationalpark faller på sin egen orimlighet. Här bedrivs ett selektivt skogsbruk som avkastar många miljoner samtidigt som man i ett 50-årigt avtal med Skogsvårdsstyrelsen har förbundit sig en prioritet för naturvården. En ekoturism kan mycket väl samsas med ekoparkens intentioner. Det som behövs är driftiga entreprenörer, engagemang i bygden och investeringskapital.
Ekopark Hornsö avsattes 2004 för att i första hand gynna en ännu förnämlig mångfald av vedlevande insekter, som dröjt sig kvar från mer gynnsamma tider. Förutsättningen är en störning av markerna. I en nationalpark lämnas skogen traditionellt åt sig själv vilket här skulle innebära igenväxning och ett säkert slut för det man nu har ambitionen att skydda och utveckla. Vi bör inte heller glömma bort att det skogsbruk som bedrivs i området innebär både arbetstillfällen och stora inkomster för bygden.
Den som skriver de här raderna har under femton år varit en mycket flitig besökare i Ekopark Hornsö. Bortsett från jakttider har jag i regel varit ensam! Det betyder att detta vildmarksområde är både okänt och att här finns en stor potential. Fler borde få lära känna denna mosaik av skogar och sjöar.
”I en nationalpark lämnas skogen traditionellt åt sig själv vilket här skulle innebära igenväxning och ett säkert slut för det man nu har ambitionen att skydda och utveckla.”Anders Johansson, författare, Kalmar
I stället för att arbeta för en nationalpark borde alla goda krafter samlas kring ett mera småskaligt, men realistiskt projekt. Det kan handla om sådant som att marknadsföra befintlig verksamhet, till exempel minihotellet i Alsterbro, Aboda klint och restaurang Fröjdekulla. Och verka för att nya entreprenörer kommer till.
Med stor envishet måste budskapet marknadsföras, att Ekopark Hornsö utgör SÖDRA SVERIGES FINASTE VILDMARK. Möjliga evenemang är berättarkvällar, uggleexkursioner till Kringleskogen i ekoparkens hjärta. Hornsö och dess historia kring masugnen ingår i historien om ekoparken. Dagsutflykter, med eller utan guide kanske i form av paket där måltid, litteratur och karta ingår.
Det finns anledning att söka kontakt med Linnéuniversitet som utbildar naturturistguider. Att naturen och dess lockelser – ekoturism - ligger i tiden är ett faktum. Vi ser det inte minst på Öland där södra delen med alvaret har fått en allt starkare dragningskraft.
Att göra Ekopark Hornsö känt är en krävande uppgift. Men bara så kan den ge bygden ekonomisk avkastning och stärka befintlig infrastruktur. De som engagerar sig i detta bör med egna ögon studera förutsättningarna och själv besöka ekoparken (vilket inte är gjort i en handvändning). En samverkan med Sveaskog bör etableras. Det stora skogsbolaget har kritiserats för att man avverkat för hårt. Min uppfattning är att Sveaskog gjort mycket gott i ekoparken genom att röja fram löv och hålla granen tillbaka. Och, som sagt, det 50-åriga avtalet man undertecknat innebär ett bindande regelverk
Anders Johansson, författare, Kalmar
