Minnesord över Per Lennart Adner

Per Lennart Adner föddes 1921 i Örnsköldsvik och växte upp i industrisamhället Alfredshem. Efter studentexamen i Umeå 1939 kom han till Uppsala för medicinstudier. Han blev medicine licentiat 1948. Efter förordnanden som provinsial-, stads- och militärläkare samt vid Centrallaboratoriet vid Akademiska sjukhuset, disputerade han och blev docent i klinisk kemi vid Uppsala Universitet 1958.

1950 gifte han sig med Agneta, som till sin bortgång blev hans livskamrat i 66 år. De var inte bara yrkeskolleger utan delade även flera djupa intressen. Per Lennart menade själv att det inte minst var intresset för botanik som fick dem att söka sig till Kalmar och Öland. 1958 blev Per Lennart den förste överläkaren vid Centrallaboratoriet och Blodgivarcentralen vid Kalmar lasarett. Han byggde upp verksamheten med ett systematiskt och djupt kunnande. Bortsett från ett år, 1961–62 som stipendiat vid San Francisco Medical Center, kom han att stanna i Kalmar till sin pension 1986.

Med sin underfundiga humor, sin omtanke om medmänniskorna och sin anspråkslösa framtoning – som ingalunda saknade skärpa – var han en aktad profil vid sjukhuset. Som underläkare vid medicinkliniken minns jag hur klinikchefen, när vi hade en patient med svårtydda symptom och till synes obegriplig sjukdom, kunde säga: ”Vi tar med det till Per Lennart vid laboratorieronden och hör om han har någon idé." Det hade Per Lennart, med sitt ständigt aktuella kunnande, inte sällan.

Per Lennart var en utomordentligt skicklig pianist. Han deltog i många offentliga framträdanden, som solist eller som ackompanjatör till sångsolister. Han var utbildad bland annat av Gottfrid Boon och Hans Leygraf. Hela hans liv, fram till dess under de sista åren fingrarna inte längre ville fungera, var det för oss vänner vid många härliga stunder i det adnerska hemmet, Per Lennart vid flygeln som blev kvällens höjdpunkt. Han var en av initiativtagarna till bildandet av Kalmar Kammarmusikförening och var dess ordförande 1963–1992. Främst för detta fick han 1988 Kalmar kommuns kulturpris.

Ända sedan jag som ung medicine kandidat 1959 mötte makarna Adner har jag fått åtnjuta en varm och stimulerande vänskap. Det är med stor tacksamhet jag nu tänker på Per Lennart. Hans stillsamt, men med självklar auktoritet, förmedlade kunskap om fåglar, växter, bergarter, fjäll och sjöar, gavs under turerna på Öland, vid strapatsfyllda vandringar i de svenska fjällen eller under midnattssolen på Svalbard. En kunskap som givit bestående och glada minnen. Men inte minst makarna Adners stora beredskap att dela glädje och sorg, att ge uppmuntran och tröst även i svåra stunder, minns jag med tacksamhet. Hemmet på Bisterfeldsvägen har varit en självklar oas att återvända till.

Anita Bråkenhielm