1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down

Martin Tunström: Bruka även Hornsö

Protesterna mot Sveaskogs hantering av Ekopark Hornsö förefaller vara rejält överdrivna. Men det gagnar varken miljön eller regionen att lägga hela området i träda, som kommunerna och lokala riksdagsledamöter förordar.
Hornsö ekopark. Produktion och miljö på en och samma gång.
Foto: Stefan Björn

Under helgen övernattade en grupp aktivister från Extinction Rebellion vid ”porten” till Ekopark Hornsö, i Högsby och Nybro kommuner för att protestera mot ägaren statliga Sveaskogs ”planer” på att avverka i området.

Det skapas en bild av att naturskogen är hotat, när den planerade avverkningen gäller cirka fem hektar av områdets skogsareal på 8200 hektar. Och om den tänkta föryngringsytan bedöms vara en nyckelbiotop kommer området inte att avverkas.Om det lugnar Extinction Rebellion som i dag planerar aktioner mot Sveaskogs kontor på olika håll i Sverige är oklart. Organisationen tycks motsätta sig skogsbruk i sig.

Mer seriösa delar av miljörörelsen har via dialog fått Sveaskog att minska den ursprungligen planerade avverkningen av tallskog och uppmanar ägaren att dra tillbaka avverkningsanmälan. Det betyder att även om det aktuella skogspartiet inte bedöms vara en nyckelbiotop efter en fältstudie så menar organisationerna att den bör bevaras.

Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Barometern Oskarshamns-Tidningen politiska etikett är moderat.

Det är att vidga bevarandeambitionerna för området som under 1700-talet var centrum för järnmalmsproduktion rejält. I dag styrs de av ett juridiskt bindande avtal mellan Sveaskog och Skogsvårdsstyrelsen. Ett avverkningsförbud även för icke-nyckelbiotoper skulle förändra hela idén med ekoparken. Sådana krav skulle dessutom minska Sveaskogs incitament att införa fler ekoparker i landet där bolaget lyfter fram naturvärden och tar på sig kostnader för skötselåtgärder.

I fråga om ekoparken förenas aktörer som vanligen står på motsatta sidor i skogspolitiken. Bevarandesidan hamnar på samma sida som Centerpartiet och lokalt också Socialdemokraterna.

Det sågs som en av Centerpartiets stora vinster i Januariöverenskommelsen att frågor som produktion, privat ägande och företagande skulle stärkas i skogspolitiken. Det var ett skifte, om uttrycket tillåts, från en politik där socialdemokraternas näringsperspektiv alltid kolliderade med de grönas bevarandelinje. Nu kom också Centerns viktiga ägardimension in i bilden. Att enskilt skogsägande inte är ett hot mot skogen utan i själva verket en förutsättning för långsiktig förvaltning.

Men här finns också en tanke. Det enda bolag som nämns i Januariöverenskommelsens 73 punkter är nämligen Sveaskog. Genom att skydda mer av Sveaskogs marker är tanken att det totala skyddet av skog kan öka – något som paradoxalt nog också framgår av Januariöverenskommelsen – utan att staten behöver tvångsinlösa mark från enskilda ägare.

Lokalt har de tre centerledda kommunerna, Högsby, Mönsterås och Nybro, alla talat om att Hornsö ekopark borde omvandlas till nationalpark. Riksdagsledamöterna Anders Åkesson (C) och Tomas Kronståhl (S) har i en riksdagsmotion föreslagit en omriktning av Sveaskogs ekoparker från tonvikt vid skogsbruk till naturturism. Det skulle underlätta genomförandet av Januariöverenskommelsens skyddsmål, men det skulle samtidigt på ett nationellt plan undanta stora arealer skogsmark från produktion vilket går emot punkten ”främjandet av en växande skogsnäring”.

Övertaktiserandet går så emot Centerns egen linje. Det framgår som att det är ägarformerna mer än skogen som är det viktiga. Mindre naturreservat ses som problematiska ingrepp i äganderätten (korrekt), men samtidigt driver man lokalt på för att undanta större mark från produktion utan att det för varje biotop i området är motiverat. Mark som inte är skyddsvärd skyddas. Och produktion i ett skogslän begränsas. Det är faktiskt som att såga av den gren som man själv sitter på.