Martin Tunström: Det är regeringen som ska styra riket
Under Coronakrisens första veckor fick Löfvenregeringen med rätta beröm för något som liknar statskonst. Partinålarna byttes ut mot blågula flaggor. Konstanta partiledarsamtal lade grunden för bred parlamentarisk förankring helt i enlighet med svensk tradition.
Den svenska modellen med självständiga ämbetsverk som satte Folkhälsomyndighetens och Socialstyrelsens experter i främsta linjen fungerar också som ett vaccin mot populism. ”Frihet under ansvar”, blev linjen. Förtroendet för regeringen ökade också kraftigt.
De senaste dagarna har bilden förändrats. Även om det ligger i en oppositions intresse att driva igenom en granskningskommission av den styrande makten hör det till kutym att en regering accepterar att låta sig granskas.
Först när Löfven hotades av ett nederlag i riksdagen accepterades kommissionen. Även när det gällde regeringens vilja att med en undantagslag kunna runda riksdagen var det en hotande förlust i riksdagen som fick ministären att ”demokratisera” förslaget.
När testningen, vars kvantitativa mål är mer politiska än medicinska, inte fungerar ges regionerna skulden trots att de följt Folkhälsomyndighetens anvisningar. Där finns en tydlig politisk dimension med tanke på att majoriteten av regionerna är borgerligt ledda. Och nu när Folkhälsomyndighetens Anders Tegnell säger att man med facit i hand kunde ha infört tuffare restriktioner svarar socialminister Lena Hallengren ministären var förberedd på att införa sådan om myndigheten rekommenderat det.
Vill man vara välvilligt inställd kan man konstatera att departementen saknar egna större resurser vid en kris som denna. Det blir expertmyndigheternas sak att ge underlag till beslut och regeringen hamnar i en beroendeställning. Men så länge den svenska linjen åtnjutit ett starkt stöd har regeringen tryggt vilat på Tegnell och company. När tveksamheten ökar kritiseras den istället som om det är myndigheten och inte regeringen som styrt riket.
I Schweizisk public service förstås den svenska coronalinjen utifrån en mix av luthersk-protestantisk arbetstradition, en hög respekt för mänskliga rättigheter samt förståelse för exportindustrins villkor. Det egna ansvarstagande som förknippas med de nämnda komponenter är emellertid just nu svårt att identifiera när skulden sprids över borgerligt styrda regioner och ämbetsmän i statens tjänst.
