Lika villkor i TV-tablån
Stora kanalutbud och en uppsjö av växande streamingtjänster gör konkurrensen hård i dagens medielandskap. Att SVT givet sitt public service skulle spela efter särskilda regler stämmer i någon mening. Men när TV4 upprörs av tablåkrocken som SVT:s beslut innebär, skvallrar det om en väl rigid tolkning av hur särskilda public service-bolagens villkor borde vara.
Enligt det av riksdagen nyligen antagna beslutet om public service villkor ska de ta särskild hänsyn till konkurrerande nyhetsmedier i syfte att främja en medial mångfald. Problematiken i dag ligger dock inte i att SVT har en stark särställning. Den aktör som riskerar att konkurrera ut en TV-kanal som TV4 är inte i första hand SVT. Snarare leder streamingtjänster och sjunkande tittarsiffror för live-TV till att såväl SVT som TV4 marginaliseras.
De politiska kraven på public service har också ökat. Moderaternas partisekreterare Gunnar Strömmer har efterfrågat en renodling av uppdraget där public service blir “smalare och vassare” (SVT 19/7). Kristdemokraternas partisekreterare Peter Kullgren skrev på DN Debatt (2/10) i samma ärende och efterfrågade att public service skulle “skala av krimskramset”.
Det som sannolikt åsyftas är att SVT och SR borde göra sig av med onödig underhållning, och istället fokusera på sitt kärnuppdrag – nyheter, lokal bevakning och enstaka dokumentärer. Samtidigt är det inte en rimlig målsättning att public service ska agera som ett väsensskilt medium jämfört med andra, kommersiella, aktörer.
Detta gäller både idén om att de ska skala av underhållning, dramaproduktioner och humorprogram som är en naturlig sak för många mediekanaler att ägna sig åt. Likafullt gäller det TV4:s uppfattning om att de borde avstå från vissa tablåtider för att andra kanaler har liknande sändningar då.
Ett sådant förhållningssätt hade om något bidragit till att public service fick sitt eget parallella regelverk, något som sannolikt hade ökat styrningen. Att Sverige gått från ett förlegat TV-monopol till fri konkurrens mellan kanaler och medier är positivt, och leder till nya tilltal och ökade ansträngningar för att skapa upplysande såväl som underhållande innehåll. Snarare än att underblåsa SVT:s särställning borde målet vara att de i högre utsträckning ska konkurrera på samma villkor som andra kanaler och medier.
Ökad konkurrens är inte ett krig mot vissa kanaler. Däremot är kravet på att vissa kanaler ska ha egna spelregler något som i förlängningen riskerar att undergräva den fria mediemarknaden.
